"...is it only me, or is it smelling a bit of perume in here?" frågade jag, och såg på London som precis slagit sig ner i soffan bredvid mig ännu en gång. "Male perfume..?" London ryckte försiktigt till. 

"Oh, yeah, about that..." Jag såg misstänksamt på min vän som log ett otroligt skyldigt leende.

"Morning London. Morning Destiny- wait, Destiny?" Jag höjde blicken mot trappan från övervåningen för att få syn på en otroligt förvirrad - och topless Michael, och jag vände snabbt bort blicken igen, för att snegla på London med ett höjt ögonbryn. London såg panikslagen ut, och mimade någonting i stil med it's not what you think. 

"Hi, Michael." sa jag bara tyst. 

"Mike," började London med en ansträngd ton. "Shouldn't you - I don't know, maybe... Put some clothes on before my brother wakes up..?" Hennes blick sååg brännande ut, och jag var lycklig nog att veta att hon inte stirrade på mig. 

"Oh, right." Jag hörde steg gå, en dörr öppnades för att sedan stängas.

"So, um... Are you going to tell me about that?" frågade jag försiktigt. London verkade ha fastnat med blicken på något, för hon stirrade fortfarande på samma punkt. "London..?"

"Wha- Oh right. Nah, don't think so..." sa hon tyst. "Well, maybe if... You follow me to London?" Förstså jag oförstående på henne, innan jag insåg vad hon menade.

"No. I'm not meeting Liam, even if that means I have to pass going to London with you and Brooklyn. Plus, I'll start watching some new series anyways..."

"You've seen all the episodes of Sherlock now?" frågade hon med ett retsamt leende, innan hon gäspade stort.

"Well maybe..." Jag log ett fåraktigt leende, innan jag reste mig upp. "You hungry? I'll make you some breakfast."

"I've honestly missed that you come over to my place uninvited and then make me the best meals ever." Hon log mot mig, och jag drog lätt på munnen.

"Yeah, I missed coming over to your place uninvited and make you the best meals ever." Jag började gå mot köket, med London tätt efter mig. Jag öppnade kylskåpet, och började ta fram ingredienserna till pankakssmeten. 

"So, it really is Zayn and Brooke, huh..?" Hörde jag London säga. Jag nickade och knäckte försiktigt ner äggen i skålen.

"Seems like it." svarade jag. "Did she tell you something, like, while I was..?" Jag vissste inte riktigt hur jag skulle avsluta meningen, men jag antog att det inte skulle krävas.

"Nah, not really. Brooklyn and I didn't speak too much either." Det blev tyst ett tag. "I, uh, I've got to go on the toilet. I'll be right back..." Jag nickade, och fortsatte vispa smeten. Jag hörde London lämna rummet, och lyssnade då hon sprang upp för trappen. Vart hon än skulle, så var London inte påväg till badrummet på nedervåningen. Jag fortsatte under tystnad att tillsätta ingredienser i skålen. Till slut hördes ännu en gång steg i trappen, och jag nynnade lugnt på medan jag lyssnade på hur stegen kom närrme och närmre till köket. 

"London, could you take down the pan..? I can't reach it.." frågade jag, utan att vända mig om.

"I don't think London would be able to, but I think I can..!" Jag ryckte till, och vände på huvudet för att få syn på Calum som flinade mot mig. Åh nej... Ärligt talat tyckte jag inte om Calum alltför mycket. Visst - han var rätt trevlig då hans syster var i närheten, men annars... Var han bara för mycket. I sin syster ögon var han nog den mest oskuldsfulla personen någonsin, men i själva verket var han nog den mest överdrivet 'charmiga' och irriterande personen som finns.

"Thanks.." mumlade jag tyst, och vände blicken mot smeten igen.

"What're you cooking anyways..? Kind off missed you being here."  Jag reagerade inte, utan stirrade bara ner i smeten. Jag kände plötsligt hur en kropp lätt pressades mot min, men jag fortsatte bara försöka ignorera honom. 

"You know that I'm dating one of you best friends..?" muttrade jag, och såg upp på honom då han sträckte sig mot pannan som tydligen stod i skåpet över mig.

"Yeah, why?" frågade han lågt, innan han fick tag på den, och tog några steg bakåt, räckte den till mig. Jag såg på honom med en svagt osäker min, innan jag tog emot den utan att svara och ställde den på spisen. Utan att kolla bak kunde jag känna Calums brännande blickar. Till min räddning hörde jag Londons snabba steg i trappen och jag försökte att konsentrera mig på maten, vilket var lättare sagt än gjort.

"Destiny how is it going, I want foood" Försiktigt vred jag på huvudet och bakom mig stod som tur var London. Min blick fasnade på hennes hår som var lite lätt tillruffsat och hennes tröja hade hamnat lite snett.

För en gångs skull hoppas att allt har en naturlig förklaring som jag inte hunnit tänka på, något som förklarar Michaels bara överkropp, Londons halvhjärtade ljögn om att hon skulle på toa och den starka lukten av killparfym som fylde hela köket.

"Are you there Destiny?" Frågade London och viftade med handen framför mina ögon, jag blinkade till lite och försökte att komma tillbaka till verkligheten.

"Yes, I'm sorry the food is done now" Både London och hennes irriterande bror strålade lycka och sprang till köksbordet som redan var färdigdukat. Just innan jag skulle börja hördes åter igen steg i trappen och snart drogs stolen brevid Calum och Michel satte sig, han log tacksamt mot mig när han tog för sig av maten. Alla verkade gilla maten, som vanligt och 'kärleksparet' betedde sig som att inget hänt.

 

"London, are you sleeping with Michel or what?!" Sa jag ovanligt högt direkt hon stängt dörren till sitt rum.

"yes, of course I am." Svarade Hon med en sarcastisk ton. "Well, you're not exactly a relationship person?" jag suckade liter irriterat, varför måste hon ljuga för mig?

"Destiny, I am not sleeping with him. We are just friends okay?" Hon såg faktist riktigt ärlig ut, men är det någon som kan dra till med en bra lögn så är det hon.

"All I want is for you to be honest, can you handle that?" Ingen av oss vek blicken och stämningen var spänd.

"GOSH, I AM NOT A WHORE DESTINY, I'VE MADE SOME MISTAKES BUT PLEASE STOP JUDGING!" Mitt hjärta hoppade till lite när hon började skrika på mig, jag antar att mitt enda val är att tro henne.

"Okey, I believe you. Let's talk about Brooke instead." Sa jag för att slippa ännu ett bråk, speciellt nu när jag verkligen behöver en vän.

"Well, I'm going to London tomorrow with or without you. She can't be together with him" Kanske hade hon rätt, men jag vet inte. Brooke förtjänar att vara lycklig, även om jag är förvånad att hon gillar Zayn. När jag skrek det till henne så trodde jag att det bara skulle vara något form av engångsligg. De känns så olika varandra.

"I'll stay here, Liam is the last person I would like to meet." London suckade lite irriterat och drog handen genom håret.

"Zayn better watch out." Sa hon och lät lite aggresiv, men jag visste att hon aldrig skulle slå till honom igen. Speciellt inte när hon förstår att Brooke vill vara med honom.

 

"But seriusly D, when are you going to break up with Ashton?" Klumpen i min mage växte när hon tog upp det, "Uhm, I don't know. He is so nice to me, but I can't get L-Liam out of my head." Hon flinade lite, "I told you so. But don't you dare break Ashy's tiny-weeny heart or I'll stab you in the chest." Jag stirrade på henne med en svagt uppskrämd blick. "I was only kidding, but when you break up with him-"

"He's not my boyfriend, we're just officialy dating, kind of.." muttrade jag och begravde ansiktet i händerna. "So I can't really 'break up with him', can I?" 

"I guess not." sa London som lät lite väl ointresserad. "But hey, let me guess something. He hasn't gotten to kiss you yet, right?" Jag kände rodnaden blossa på mina kinder, och jag var tacksam för att jag redan höll händerna över mina antagligen röda kinder.

"No." sa jag svagt.
"OH MY GOSH DESTINY YOU HAVEN'T EVEN GOTTEN YOUR FIRST KISS YET YOU'RE SO ADORABLE AND INNOCENT, AWWW..." Jag hoppade till av London's plötsliga utrop och jag lät händerna falla till mina sidor igen.

"Scream a little louder, can you? That's just exactly what I want your brother to hear..." viskade jag, och London såg först oförståend på mig innan hon reste sig från sängen och slängde upp dörren.

"HEY CAL, MIKEY, GUESS WHAT? YOU GUYS' BEST FRIEND HASN'T EVEN GOTTEN TO KI-" Jag kastade mig bokstavligt mot henne för att tackla henne till marken, vilket jag nästan lyckades med. Notera nästan. Jag slängde mig på marken och landade en bit bort från henne med ett 'ugh'. Hon kastade en blick på mig innan hon bestämde sig för att avsluta sitt meddelande, "KISS DESTINY YET. ISN'T THAT ADORABLE THAT SHE STILL HASN'T GOTTEN HER FIRST KISS? ..Why're you lying on the floor." Jag stönade högt och vände mitt ansikte mot trägolvet utan att göra en ansats att resa mig upp.

"I wasn't serious about that, can't you get irony?" mumlade jag, samtidigt som jag kunde höra de två killarna skratta lågt från nedervåningen. "Oh god..." muttrade jag tyst. Jag hörde London fnittra tyst.

"Of course darling, but still.." Jag höjde blicken och blängde på min vän.

"Oh c'mon... But still," började London sakta innan hennes ansikte verkad llite mer allvarligt. "Are you sure you won't follow me to London..?"

"Yeah." sa jag snabbt. "Firstly, I don't want to meet Liam - and you can take care of this on your own, and secondly, I don't even have the money for a ticket." Jag suckade, innan jag log lätt. "I'll be fine. Just tell Brooke I said hi, right?" 

"Yup, I will surely do that." sa hon. "Are you going to take care of this thing with Ashton while I'm gone?"

"I'm pretty sure I will..." muttrade jag medan jag satte mig upp. "Or, I'm not fully sure how it'll work out.." London log snett mot mig.

"Alright." svarade hon bara lugnt.