Happily ~ Del 27

Previously; 
Jag hade även fått några sms från ett okänt nummer, men jag ignorerade dem bara och fortsatte bara titta på filmen. Jag hade bestämt mig för att ha ett filmmaraton med mig själv, av någon konstig anledning. Jag kastade en blick på klockan som hängde på väggen. Fem över tolv. "On wednesdays we wear pink." Jag sneglade ner på skärmen igen. Mean Girls, eller sömn. Mean Girls, sömn... Jag suckade. Jag var bara tvungen att se klart den här filmen, sen kunde jag väl gå och lägga mig. Kanske.
 
Brooke's perspektiv.
När jag vaknade kunde jag känna en varm, kraftig arm runt om kring mig.
Min första tanke: Vart faan är jag?
Min andra tanke: Vem faan är han?
Min tredje tanke: Jag borde sova mer.
Det tog inte lång tid innan minnena från tidigare var tillbaka, försiktigt satte jag mig upp men lät Zayns arm ligga kvar. Känslan inom mig var anorlunda, den var bättre. Mitt huvud var vänt mot honom, hela hans ansikte såg så avslappnat ut. Aldrig förr har jag haft tillfälle att studera honom som nu. Det låter ganska perverst när jag tänker det, men hela han är så sjukt perfekt. Inte en sekund tvivlar jag på varför han har fans, tjejer, som älskar honom.
Plötsligt ser jag hur det börjar rycka lite lätt i hans mungipor och han öppnar ögonen.
"Brook, why are you staring at me?" Viskar han fram och hans röst var nyvaken, det gjorde mig lite nervös. Det faktumet att jag inte kan kontrolera mig runt omkring honom är skrämmande.
"I, you know, I woke up, and yeah, you looked kind of cute while you were asleep, so yeah." Mina kinder hettade till och först nu insåg jag at det säkert var mitt i natten med tanke på mörkret.
"You should sleep Brooklyn." Han log stort mot mig.
"I don't want to sleep Zayn" Svarade jag och log tillbaka.
"What do you want to do then?" Skrattade han fram och drog handen genom håret. 
 
"We can.. Talk?" Han nickade lite försiktigt mot mig. "So what do you think London and Louis is doing?" Frågade jag honom nyfiket.
"Well, as drunk as London was they are probably having a good time." Jag skrattade lite lätt medan han fortsatte. "Why didn't you drink anything?" Jag tänkte lite snabbt innan jag svarade,
"I had a coke, and some other stuff but I like to rememer all that happens, and not only small parts." Det var inte hela sanningen, jag saknade honom och ville bara vara med honom. Jag ville komma ihåg att jag inte var med någon annan. Jag litade inte på mig själv.
"But why did you guys show up at the party anyway? You guys are real partykillers." Skrattade jag lite oseriöst fram. 
"London texted me, and said that you wanted me to come." Generat kollade jag på honom. "And I was dying to see you again." 
 
"I'm happy that we can talk, and be friends just like before." Vi hade pratat länge och jag tröttheten började att komma ikapp mig. "Yeah, me to." Gäspade jag fram.
"Brooke, you should sleep some more. I'll be here when you wake up." Sakta nickade jag mot honom och la mitt huvud på hans axel igen.
"What would you do if I asked you to kiss me?" Viskade jag försiktigt och han blev tyst ett långt tag. Jag blundade och lyssnade åter igen på hans lugna hjärtslag. "What would you do if I kissed you?" Viskade han tillbaka. Jag orkade inte svara, inte nu. Det förblev tyst. Men inte en otroligt irriterande och obekväm tystnad. En härlig tystnad. 
 
 
London's Perspektiv. 
 
"Ugh." Jag vaknade med ett stön, satte mig upp i den mjuka sängen och sträckte på mig.
"Morning, babe." Åh nej. Jag stönade igen och sjönk ihop i sängen igen. "Not too much of a morningperson, now are you."
"Leave me be.." muttrade jag och rullade över på mage. 
"No can do, baby. Brooke is literally going to kill me if I don't let her in." Jag öppnade sömnigt ögonen och vände huvudet mot dörren, för att se en - tack och lov, fullt påklädd Louis stå där.
"Brooklyn, come here.." mumlade jag lågt, innan jag lade ner huvudet på kudden igen.
"Thanks for waking her up, Louis." Jag hörde Brooke's en aning trötta röst vilket lättade mig, då var det åtminstone inte något konstigt skämt.
"No problem, Brooke." Jag knep ihop ögonen. Dörren stängdes tyst, och jag kände hur Brooke satte sig ner på kanten av sängen.
"I know what you're hiding for me, London..." hörde jag Brooklyn säga, hennes röst lät en aning för exhalterad för att jag inte skulle behöva misstänka någonting. "You and Louis, you know, you like eachother. Right? You two are too adorable, I mean-" 
"What the hell do you mean?" Jag satte mig hastigt upp, tröttheten var som bortblåst. "We hate eachother - or at least I don't like him at all, isn't that pretty obvious..?"
"Oh, London you don't need to hide it from me. I saw it nice and clearly when I came up here. You two were cuddling and oh my goodness, that was so cute."
"No, Brooklyn, you've got this wrong."
"But I still think this is right, darling. It's your godforsaken right to be loved." påminde hon mig med ett lätt leende.
"Dear lord, help me out.." muttrade jag och sjönk ihop på kudden igen.
 

Tror ni verkligen att någon som London skulle kunna få känslor för Louis? Är det möjligt? Kommer Brooke och Zayn bli tillsammans på riktigt, en gång för alla?
 

Happily ~ Del 26

Previously; 
"OH MY GOSH, IS THAT ONE DIRECTION?!" Musiken stannade då jag hörde ett högt, gällt skrik och jag tog ett steg tillbaka från - vad var det nu han hette igen..? Jag kände huvudet vändas mot dörröppningen i andra delen av det stora rummet. Där stod två välbekanta ansikten. För det första var det Brooke's 'halv-pojkvän' som jag inte visste vad jag skulle göra av, och sedan... Louis. 
 
London's Perspektiv.

"You two are such party poopers, you both just ruined the whole damn party." Louis småskrattade lätt åt mig när han satte sig ner i förarsätet.
"Not our fault that we're famous, babe." sa han lugnt, lite tystare än vanligt. De två turturduvorna somnade i baksätet så fort de klev in, vilket fick mig själv att bli helt till mig av deras söta gest då de kröp ihop tätt intill varann.
"Not my fault you two can't be a little more, you know... Gentle about it. You could've just sended me a text and I'd just get Brooklyn out and then finish up what I were doing."
"Like that was going to happen. It would've probably ended up with you in a bedroom." Jag himlade lätt med ögonen.
"It would've been funnier then sitting in a car together with you and the two sleeping lovebirds." Han log lätt åt min kommentar.
"You sure, babe?" Hans svar fick mig att bli helt tyst.
"W-What? Well, of course, I mean..." sa jag med ett svagt nervöst leende. Bilen saktade in, och jag såg ut genom fönstret. "This isn't the hotel, Louis. I thought... Oh, isn't this where Liam's apartment is?"
"Yup." Svaret blev kort. "I think your friend wouldn't really mind, now would she?" Ha blinkade med ena ögat innan han klev ur bilen. "Plus, Liam isn't here anyway.." Jag klev själv ur bilen. Jag hade inte hjärta att väcka varken Brooke eller Zayn, utan stängde bara dörren. 
"Might as well go up there now, since you won't be driving us home now..?" sa jag frågande, och han nickade.
"Got that right, babe." Han slängde en arm över min axel, som jag lätt skakade av mig.
"Just because I'm staying in the same house as you doesn't mean I'll let you flirt with me."
"Oh, yeah? Well, we'll see that on the end of the night, babe." Jag himlade ännu en gång med ögonen.
"Good luck with that." muttrade jag.
"Wont need it, darling."
 
Destiny's Perspektiv. 

Min mamma var - som föräntat, väldigt arg på mig då jag lovat att jag skulle vara hemma vid tolv på natten, inte en minut senare och kom hem femton timmar senare. Hon hade först skällt ut mig, frågat vart jag tagit vägen och sedan kastat sig i mina armar för att börja snyfta om hur lycklig hon var att jag var hemma. Sedan hade hon befallit mig att gå upp på mitt rum, och ringt till Mrs. Payne för att gråta lite mer om hur - jag citerar: "Hennes dotter blivit som förvandlad till London." vilket fått mig att skratta för mig själv. Och sedan grälade hon lite mer på mig då hon insåg att jag inte ens hade min egen tröja på mig - jag hade tyvärr inte lyckats hitta min egen i Lodon's stora hus. Så nu satt jag där, hopkrupen på min säng och tittade storögt ner på datorskärmen utan att säga ett knyst. Jag hade även fått några sms från ett okänt nummer, men jag ignorerade dem bara och fortsatte bara titta på filmen. Jag hade bestämt mig för att ha ett filmmaraton med mig själv, av någon konstig anledning. Jag kastade en blick på klockan som hängde på väggen. Fem över tolv.
"On wednesdays we wear pink." Jag sneglade ner på skärmen igen. Mean Girls, eller sömn. Mean Girls, sömn... Jag suckade. Jag var bara tvungen att se klart den här filmen, sen kunde jag väl gå och lägga mig. Kanske. 
 

Svar På frågestunden! (Del 1)

- Om ni skulle beskriva er själva, vilken kändis skulle ni då vara mest lik till utseendet? 
 Svar: Em: Typ ingen, jag antar att jag är one of a kind. (El klämmer in att hon tycker att Em ser ut lite som Ashley Benson. Typ.)
El: Uh, jag är typ Amanda Bynes efter det att hon blev galen..
Ha: Migsjälv.

- Hur gamla är ni IRL? 
 Svar: Em: 16år.
El: Jag är född år 2000. Heh.
Ha: dubbelnolla. ^

- Känner ni varandra IRL, hur fick ni kontakt? 
Svar: Em: Ja. Eftersom Ha, är min syster så vi känner varandra. Förstår att alla är chockade över detta. (och sen bara gled El in i bliden #glidare)
El: Jag och Ha började i samma klass och sedan bara boom beam bam vad ska man säga? Jag är smart. Jag förstod att vi skulle starta en blogg om one direction (när jag var sex år #smart) och jag bara "hola." Så ja.
Ha: Det som dom sa ^. 

- Är ni bästa vänner? 
Svar: Em: VI ÄLSKAR VARANDRA SÅ MYCKET SÅ NI INTE SKULLE FATTA<3<3 
El: HAHAHA JADU MAN SKULLE VÄL KUNNA SÄGA DET, ANTAR JAG. 
Ha: HAHHA nej.
 
- Hur skriver ni novellen, kör ni varannat inlägg eller bara skriver ni? men hur liksom kommer ni överens om vad som händer osv? :D 
Svar: Em: Jag och El skriver mest på novellen, vi skriver ungefär en halv del var och turas om väldigt mycket med att skriva. Vill man skriva mer får man såklart göra det. Vi brukar inte komma överens så mycket om vad som ska hända, så ibland kan man bli riktigt chockad när man läser vad den andra har skrivit. (typ som att Zayn & Brooke låg med varandra)
Om man inte är nöjd med vad den andra har skrivit kan man bara ändra i det, och ja. Vi är inte så nöjda med denna novellen och längtar till att börja på en ny! Dock så kommer vi inte att sluta på den här före den är klar.
Lycka till med att lägga till något i det här svaret.
El: Tja, vad ska man säga? Jag antar att Em begrundade det där svaret länge då hon knappt lämnat någonting för mig eller Ha att tillägga. Och ja. Så det där är kul. Ibland blir man så förvirrad av vad de andra skriver att man bara undrar vad tusan man ska fortsätta på. 
Ha: Jag skriver inte så ofta, men det ska vi ändra på.  (Em tillägger: Den dagen)
 
- när fyller du år?
Svar: Em: September.
El: Augusti, en vecka efter Ha.
Ha: Augusti, en vecka före El.
 
- Vilka bloggar läser ni?
Svar: Em: Läser sjukt många bloggar, vet inte om du syftade specifikt på novellbloggar eller bloggar i allmänhet. Men här är två bloggar jag läser dagligen,
'Booodin.blogg.se
'Johannabloggar.blogg.se
El: Haha, som den simsnörd jag är så läser jag mest simsbloggar, t.ex spacesims.blogg.se , men läser även epicfaiil.se då och då. Men läser även otroligt många novellbloggar.  
Ha: Ingen.
 
 
 
 
RSS 2.0