Jag fick inte ens hälsa på henne. En tung känsla inombords. Jag fick inte ens se hennes leende, säga hej. Och få ett hej tillbaka. Jag fick bita mig hårt i läppen för att kväva en suck. Bellz. Hon hade blivit bortdragen ifrån mig av Liam som hade sagt något åt Stellomi först, och de hade flinat mot varann. Det dödade mig litegrann inombords. Jag såg på mot Niall och EmmaLee, som försvunnit, och sedan mot Stellomi, som såg hur obekväm ut som helst.

"Urgh..." hon försökte inte ens dölja hur mycket hon hatade situationen. "Hej." sa hon och såg sig lite omkring.
"Hej." det var faktiskt. Harry, som vågade sig prata med henne. Stellomi såg tomt på honom.
"Du vet att för att jag hälsar på dig, pratar med dig nu, betyder det inte att jag förlåtit dig för vad du gjort." Han öppnade munnen, för att säga något, men hon av bröt honom. "Jag vet redan att du är ledsen för vad som hände. Det är jag också." sa hon lika lugnt, men fortfarande lite syrligt till honom, och han nickade lite.

"Meen.. Du pratar med mig?" sa han sakta, log lite. Hon nickade. "Well, jag är nöjd med det. Än så länge." Hon såg på honom, med det närmaste ett leende man kunde göra, men det var inte ett leende. Men ändå. Så close. Om EmmaLee, och Stellomi pratade med sina ex.. eller jag skulle inte säga ex till Niall's och Em's förhållande. Vad det såg ut som. Aja, jag såg på Zayn, som såg tillbaka, och vi båda ryckte lite lätt på axlarna.

 

Så... Då Liam var tillbaka, så stannade jag bara ett tag och pratade med Stellomi och killarna. Jag hann precis se EmmaLee och Niall komma tillbaka, innan jag skyllde på att jag skulle på toa. Jag var bara tvungen att se vad de höll på med. Så.. Jag hade hört trummor. Men det var ju liksom... Vad Josh höll på med, så jag förstod inte vad som var med det... Hursomhest. Jag smög fram till dörren, som jag antog att Liam lett Bellz till tidigare, och såg in. Som jag trott. De hade dragit igen persiennerna. Jag förstod inte vad som hände där inne, men honestly... Tror jag inte att jag villle veta. 

Louis James Tomlinson. Du ska inte snoka, avundsjuka är dåligt. Plus att Bellz inte är din flickvän längre. Varför ens bry sig? En del av mig tyckte väl så... Men...

Louis, Josh håller på med din tjej! Din tjej. Jag tycker att du ska ta reda på vad de håller på med... Jag tyckte bättre om vad den delen av mig tyckte än den andra. Jag log lite halvt evil, och gick sakta därifrån. Jag skulle se vad de höll på med. One Way, Or Another. Okej, stryk det där. Det var bara dumt. Dumt dumt dumt. Jag log lätt för mig själv, då jag kom in till killarna igen.
"Du var inte borta länge..?" Liam såg på mig, med en eftertänksam min.

"Nah..." sa jag och viftade nonchalant med handen. Sedan pratade vi ett tag, men jag hade börjat med en plan i bakhuvudet... Men jag visste inte riktigt hur jag skulle genomföra den.. det var bara att tänka efter.

Stellomi's Perspektiv.

När vi äntligen skulle hem, jag slapp att se på Harry och även någon av de andra killarna.. Men... Bellz var fortfarande borta. Skulle jag hämta henne?
"Hey Liam..?" sa jag, vinkade åt mig honom. Han såg lugnt på mig.

"Vad är det?" sa han bara lika lugnt som en filbunke.

"Vet du när Bellz och Josh är klara?" frågade jag försiktigt. Han ryckte på axlarna.
"Bellz verkar ha rätt dålig taktkänsla, huh?" sa han och flinade. Jag fnittrade till knuffade lite lätt till honom i sidan.
"Nej det är inte det, hon är bara..." jag tystnade. "Hon är bättre på gitarr. Och rätt dålig taktkänsla igentligen tror jag. Jo." Han skrattade.
"Louis sa att han kunde stanna. Och om han inte gör det skjutsar nog Josh hem henne." sa han glatt, och jag nickade.
"Okej. Se bara till att ingen av dem tafsar på min kompis så går det bra." sa jag och log lätt. Han skrattade lite lätt, skakade på huvudet och vi båda gick ut därifrån, jag och EmmaLee satte oss i bilen.
"Men Bellz..?" sa EmmaLee försiktigt till mig, och jag bara viftade lite med handen.
"Hon skulle komma senare..." sa jag som svar och log lätt.

 

"Inget illa menat Bellz... Men du måste vara den sämsta trummisen ajg någonsin sett." Josh skrattade och jag stönade. "Du slog sönder mina trummpinnar." Han såg anklagande på mig och jag skrattade till.

"Det var inte mitt fel." sa jag försikktigt och log oskyldigt. Han flinade.
"Well, vi kan säga det." sa han och reste sig upp. Jag log lätt.
"Tack för att du åtminstone försökte hjälpa mig." sa jag då han öppnade dörren.
"Varsågod." sa han glatt och han log tillbaka. "Men om du ursäktar, jag måste springa nu. Min buss går nu." sa han och plötsligt var han borta. Jag reste mig upp, lade ner den lilla bongotrumman och gick fram till ljusknappen, släckte ljuset och stängde dörren. Jag började sakta gå därifrån, hur var det tänkt att jag skulle gå hem? Aja, det var inte alltför långt hem till farmor, jag skulle klara mi-

"Nejmen hejsan sötnos." Ironi. Jag såg upp. Den ironin. Någon stod framför mig och log lite stelt. Jag rynkade förvånat ögonbrynen.

"Louis?" sa jag förvirrat.
"Liam bad mig skjutsa hem dig för du vet, jag kan faktiskt köra." sa han lågt. Han såg inte in i mina ögon då han pratade, en av dem grejerna jag lade märke till. Jag lade huvudet på sned, såg fortfarande lite förvånat på honom.
"Men..." började jag, men han grep tag i min hand och drog iväg på mig. Hans hand. Jag hade saknat den. Okej, stryk det där. Jag har saknat honom. Men ni vet, jag kan inte direkt dissa min älskade kompis för en kille. Du vet. Bros before hoes... Fast, det blir väl ändå 'sises before kisses'. Eller något sånt. Hursomhelst, jag stapplade efter honom. Då vi kom fram till hans bil öppnade han min dörr, och gjorde en ironisk 'bugning'. Jag kunde inte låta bli att le lite, satte mig ner och han slängde igen dörren bakom mig, och gick över på andra sidan. Först: evig tystnad. Sedan: Louis harklade sig.
"Sååå... Vad gjorde ni?" han lät stel.
"Hurså?" frågade jag försiktigt. Åh nej. Vad höll jag på med.
"Bellz, trodde du verkligen att vi skulle släppa dig så lätt?" sa han med ett stelt skratt, såg på mig med en rätt allvarlig blick. Jag såg ner på mina skor. Jag tror att han sökte min blick ett tag, men då jag inte svarade antar jag att han såg mot vägen igen då jag sneglade mot honom.

 

"J-jag har inte låtit dig gå heller." sa jag försiktigt, tyst efter ett litet tag.

"Verkligen?" Han såg fortfarande inte på mig, och han lät inte som om han trott mig. "Är det därför du gjort slut med mig? Eftersom att det var du som valt det."

"Det var Stellomi."

"Jag förstod det... Vad gjorde ni?" sa han lågt.

"Jag har alltid velat lära mig spela trummor. Men det gick inte så bra." sa jag lågt, stirrade tomt ut genom fönstret.
"Vart ska jag här?" sa Louis efter ännu ett tags tystnad.
"Vänster." svarade jag bara lågt. Jag kunde hela vägen till farmor helt utantill...

"Bellz?"

"mm?"

"Kan... Kan vi inte göra slut..? På pausen menar jag." Jag såg på Louis.
"Jag tror inte det... Jag menar Stellomi..." Jag suckade lätt, såg ner i marken.
"Bellz?" frågade han igen. "Titta på mig. Titta på mig. Nu." Jag såg upp igen. "Vilken av husen är det?"

"Det där." sa jag bara kort. Han nickade lite, och han såg lite lätt på mig. Han stannade utanför, vi såg på varann ett litet tag, och plötsligt lutade han sig fram, kysste mig.
"Jag älskar dig IsaBella Anderssoun..." Jag älsakde hans sätt att säga mitt efternamn.
"I love you too, Louis William "The Tommo" Tomlinson." sa jag försiktigt, drog undan en hårslinga som låg i hans ansikte, suckade lite.
"Smile baby, du får inte se ledsen ut." sa han försiktigt. "Inte för det här.." Jag nickade, slöt ögonen. Ett litet leende spreds på mina läppar.

"Men... Jag antar att vi ses. Sen. Jag menar, Niall kommer aldrig tillåta att inte träffa EmmaLee nu." sa jag försiktigt.

"Jag kommer aldrig släppa taget om dig nu, babe. Bara så du vet." sa han lågt, log lite lätt. Jag log lite bredare, innan jag öppnade bildörren och klev ur, blåste en slängkyss till honom, innan jag smällde igen dörren och gick in i värmen, tryggheten och bara... Allt var bra. Utom det att ... Det kändes som om jag var... Tom. Precis som det var tidigare, då jag gjort slut med Louis. Nu var jag ännu... Tommare. På något sätt.