♡Summer Love - Del 33♡

 
Louis perspektiv.

Jag stod utanför bellz dörr och ropade på henne, men hon vägrade öppna. Så jag gick till köket, hämtade en kniv, (nej jag ska inte begå ett mord) och lirkade upp dörren. Till min förvåning funkade det, så jag smög in i rummet och låste det igen. På sängen såg jag isabella ligga, med tårar i ögonen, massa cholkad runt munnen.
"Vad vill du?" Sa hon surt. Jag gick närmare sängen och satte mig på kanten.
"Hände det något när du var och handlade?" Där sprack det för henne. Fina, underbara Isabella grät. Försiktigt drog jag henne närmare, hela hon skakade.
"Vad hände bellz?" Viskade jag och strök prinssesan som låg i mina armar.
"Alla.Hatar.Mig.Jag.Är.Ful.Hemsk.En.Bitch.Varför.Är.Du.Här?" Hon andades länge mellan varje ord.
"Vem hatar dig?" Det blev tyst ett långt tag innan hon svarade.
"Dina fans" Hörde jag rätt, skulle mina fans göra så mot Isabella? den underbaraste tjejen någonsin.
"Jag är här, för att min flickvän är ledsen." Det lät så bra att använda ordet flickvän, men var hon verkligen det? Hon kanske bara såg mig som en kompis? Oh Louis nu har du gjort bort dig. Isabella låg bara och stirrade på mig. Tyst. Allt är över.
 
Stellomi's perspektiv.

Jag och Harry hade inte varit hemma förens mitt i natten, när vi fått använda någon bakväg utifrån filmaffären. Cate hade varit riktigt orolig när vi kommit hem, fast hon och Liam värkade haft en riktigt trevlig pratstund. Dom satt ute på balkongen och drack vin när vi kom tillbaka. Tur att pappa inte vet, han blir så lätt svartsjuk.
 
 Niall's perspektiv.

Jag tror att jag är kär i dig. Hon kan inte vara kär i mig, det går inte, funkar inte. När jag hade vaknat på morgonen var Em inte där längre, det hade varit kallt och ensamt. Jag kan inte ha sovit många timmar, tankarna flög hela tiden tillbaka till samma ställe. När jag gick upp satt Em, Zayn, Liam och Em's mamma Cate och skrattade. Cate kan inte ha varit gammal när hon fick Emmalee, hon ser och beter sig som att hon är en syster mer än en mamma.
"Åh, kommer inte bellz med våran frukost snart?" Sa Em och skrattade ett klingande skratt.
"Em du vet väll att choklad inte är så bra frukost?" Svarade Cate och försökte låta som en vanlig mamma, lite som att hon läst mina tankar. Jag hoppas att dom andra inte märkt hur tyst jag varit under frukosten. Louis, Harry och Stellomi hade suttit och pratat på balkongen.
När Bellz kommit hem hade hon praktist taget bara ställt 'frukosten' i hallen, tagit med sig massa choklad och låst in sig på sitt rum.
 
Klockan tickade sakta, Em mötte nästan aldrig min blick. Det kanske var lite mitt fel också, jag undvek henne. Inte medvetet det bara blev så. Om Emmalee är kär i mig, måste hon få veta vad som hände den kvällen. Jag kan själv inte förstå hur Louis kan vara med Isabella utan att säga något om det. Kanske att det vore lättast att bara lämna dessa tjejer. Men Em är för speciell, jag vill inte bara ge upp.
Kommentarer



Ditt Namn:
Gillar du kakor?

E-postadress (bara synlig för oss):

Din blogg?:

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0