Fanfanfanfanfan. Det här var något jag absolut inte ville göra, jag behövde inte vara smartare än... Än... Jag behövde inte ens vara lite smart för att förstå att tjejerna inte direkt skulle bli glada av att få höra det här. Ingen av dem. Och antagligen skulle typ Cate döda oss då hon fick höra vad som hänt. Jag bet mig i läppen.
"Kom igen Lou. Det är lika bra att de får veta." Harry såg allvarligt på mig, och Zayn nickade instämmande. Niall hade redan försvunnit ut från vår hemliga bas, och jag antog att han inte ville säga något.
"Hm." sa jag tyst. "Men jag tänker iallafall inte säga något." Vi tre såg mellan varann, innan vi såg mot Liam, som satt kvar med händerna höjda som ett 'Vad har jag gjort för att förtjäna det?!' och sedan såg vi allihop på varann. Ingen av oss kunde låta bli att le lite lömskt.
"Irish Boy, kom hit." Zayn ropade, och snart kom Niall tillbaka. Han såg lite ledsen ut.
"V-Vad?" sa han sakta.
"Du ska berätta." svarade Zayn bara snabbt innan han gick därifrån, tätt följd av oss andra.

 

Bellz fanns inte inne i vardagsrummet, så jag letade inne på hennes rum. Tomt. Ute på balkongen. Tomt. Men jag hitttade henne i köket, där hon stod och skjölde av... Ett AGFNHSOE SÅR? VAD HADE HON GJORT?

 

Jag hörde steg och då jag helt plötsligt hörde ett "IsaBella? Vad har du gjort?" så stelnade jag till. FAN. Louis.

"Inget." mumlade jag till svar. Smärtan från såret (som jag faktiskt nu börjat känna av lite) fick mig att grimasera. Jag var så vek. Jag kunde inte ens bita ihop av ett sånt där litet snitt. Jag trodde att han skulle komma fram, men han stannade faktiskt. Då jag såg bak på honom var hans min faktiskt lite... Tvekande. Jag såg uttryckslöst på honom ett tag, innan det sved till. Inte i såret. I hjärtat. Och jag hade ingen aning varför. Jag såg ner på mitt sår igen ett tag innan jag tillslut stängde av vattenkranen.

"Så vad kom du hit för?" sa jag så 'kallt'  jag kunde. Han borde ha som vanligt bara lett (log, lett, lett?) mot mig, sådär så att han fick mitt hjärta att liksom... Värmas lite grann. Och då hade jag antagligen kunnat ha lett tillbaka mot honom och allt borde ha varit bra. Men nej, han såg nästan lite... Ledsen ut. MWE. VARFÖR VAR HAN TVUNGEN ATT GÖRA SÅHÄR?

"Bellz... Du borde följa med..." Louis såg rätt allvarlig ut, så jag skruvade bara åt kranen lite hårdare, typ utifall att det droppade lite grann, så kunde jag ju spara vatten eller nåt... Jag såg på honom, svagt förvirrat.
"Vad är det som händer..?" mumlade jag. Han svarade inte, utan började gå. Åh fan. På något sätt började allt kännas som någon fricking film. Som jag inte kunde sätta ett nam på. Såklart. Jag suckade tyst, och då jag tillslut kom in i vardagsrummet var jag glatt att mina två vänner såg minst lika förvirrade ut. Men vart var Cate?
"EmmaLee, vart-" Jag behövde inte avsluta meningen.
"Hon skulle hem." svarade hon sakta, flyttade lite närmare sin syster, och klappade på platsen bredvid sig för att visa att jag fick plats i soffan. Jag satte mig bara lugnt ner, gjorde det bekvämt för mig innan jag såg på killarna, samtidigt som jag lade upp fötterna på soffbordet.
"Så vad ville ni...?" frågade Stellomi sakta, lade huvudet på sned.