Han såg länge på mig, utan att säga något. Fan. Nu hade jag frågat något olämpligt, han behövde inte svara längre för jag förstod nästan svaret redan nu, precis innan han öppnat munnen. 

"Du behöver inte svara..." mumlade jag lågt. "Men... Tänker ni lämna oss nu...?" Min röst höll på att brista. Jag ville vara stark, ville inte gråta, ville inte visa hur jag kände. Inte nu. Jag ville så gärna bara slänga mig upp i hans armar, men jag var alltför osäker på det hela för att kunna göra det. Dessutom vågade jag inte göra det nu heller. Jag menar... Louis. Jag kan ha liksom... Ja, ni vet. Mm. Han såg på mig, mina ögon tårades lite lätt. Snälla, säg inte det jag tror att du ska säga, snälla snälla snälla... Han såg länge på mig.

"Jag vet inte Bellz..." Han sjönk ner vid mig i sängen. "Jag vet inte..." Han lade sig ner, med huvudet i mitt knä. Jag sa inget, gjorde ingenting för att han skulle flytta huvudet, allvarligt talat orkade jag inte bry mig. Försiktigt drog jag en hand genom hans hår, och jag suckade.
"Jag vill inte att du ska lämna mig..." viskade jag lågt. Det gjorde ingenting. Jag kunde vara mig själv med honom, även om jag inte ville det just då. Det var mer som om jag behövde det. Han såg in i mina ögon ett tag, jag trodde att han skulle le, men han slöt ögonen efter ett tag.

"Jag vill inte det heller." svarade han lika lågt.

 

"Jag vill inte det heller." Det var så hemskt. Jag älskade henne... Och hon skulle inte förstå det. Jag förstod nästan att allt som hände nu skulle gå henne att tro att jag utnyttjade henne mer och mer... Tillslut skulle hon kanske... Inte gilla mig längre? Mitt hjärta hade aldrig brustit. Aldrig på riktigt. Men skulle hon lämna mig... Det skulle verkligen hända. Jag grep helt plötsligt i hennes hand, som fick henne att rycka till.
"B-Bellz." sa jag och såg på IsaBella med en allvarlig blick. Men... Varför stammade jag? Jag gjorde det aldrig...  Hon nickade försiktigt.

"Ja..?" svarade hon tyst.

"Lova att aldrig någonsin lämna mig... Snälla?" viskade jag. Hon log försiktigt, lutade sig fram och hennes hår blev som en ridå runt oss, och jag såg upp på hennes... Underbara ansikte.

"Jag... Kan inte lova något sånt Mr. Tomlinson..." svarade hon lågt. "För du kanske inte... Gillar mig så länge." Jag såg lite besviket mot henne, fel reaktion. "Men... Jag kan lova att jag ska stannna så länge som du gillar mig." Hon  lutade sig lite närmare, och jag kunde känna hennes varma andedräkt mot mitt ansikte.

"Men Bellz... Jag gillar dig inte..." Hon såg länge på mig, jag kunde se att hon var påväg att sätta sig upp, hon såg väldigt... Ledsen ut. "Jag... Älskar dig..." Jag kysste henne försiktigt, hon blev tyst ett tag efteråt.

"J-jag älskar dig också..." viskade hon sedan som svar och pressade ihop våra läppar igen.