[Epilog] Summer Love [Epilog]

 
 
5 år senare.
 
Isabellas's perspektiv.
 
Allt var underbart. Det var varmt ute, men som tur var svalkade vindarna. Jag tittade på min blivande make, ett bröllop på stranden var visserligen inte min idé men som tur var hade Stellomi kommit med en snilleblixt för det här var perfekt. Jag vred på huvudet för att se på brudnäbbarna som var tvillingarna Prim och Ellie mina gudbarn, alltså Emmalee och Nialls barn. 
Egentligen hade jag velat ha William som brudnäbb, men när han vägrat eftersom att han trodde att bara tjejer kunde vara det fick han bli bestman istället. Han såg så gullig ut i sin lilla kavaj. När jag kollade åt höger kunde jag i ögonvrån se Stellomi och Harry som lekte med Lilly och Wendy som fortfarande var för små för att förstå vad som snart skulle hända. William och Wendy, mina två barn.
Jag var känd över hela världen som 'Isabella (snart Tomlinson) Strax över 20, tvåbarnsmamma och inom kort gift med honom aka han. En utav de 5 killarna som slog igenom i x-factor, de 5 som lyckades. Jag vände tillbaka blicken mot personen jag älskade. Allt som behövdes var ett enkelt 'Ja' från min sida, först då skulle mina 'lyckliga i alla dagar' börja. Även om jag tror att dom börjat för länge sedan, även om jag och mina bästa vänner aldrig slog igenom som kända sångare, eller att jag inte heller blev proffs i cheerleading så spelad faktist ingen roll. Som Em säkert hade sakt, 'Får man gifta sig med en fejkad, autotunad, kändispojke från bandet One Direction har man tur'
"Isabella Andersson tager du Louis Tomlinson att älska i nöd och lust?" Prästen avbröt mina tankar och det kändes som att hela mitt liv flashade förbi under några sekunder, skulle jag dö nu? Hela kyrkan satt tysta och väntade på mitt svar, som att dom trodde att jag tvekade, Louis drog handen genom håret och man såg hur mycket han skakade.
"Ja, såklart jag gör. Har aldrig tvekat en sekund förr, så varför göra det nu?" Jag mötte åter igen Louis blick och märkte hur han log, flinade, någotsånnt, han var glad. Det var allt som betydde något.
 
Middagen gick fort, alla var glada och trevliga. Vet inte hur många människor som har kommit fram till mig och sagt "Grattis" eller "Lycka till ni två" osv. Mina kinder gjorde nästan ont efter att ha haft det störstan leendet någonsin en hel dag. 
Jag kände hur Louis ställde sig bredvid mig och kollade ut över havet, han närmade sig mitt öra, kysste det försiktigt, och viskade,
"Are you ready for your honeymoon, sweetie?"
 
 
 
 
 
Emmalee's Perspektiv.
 
Månaderna gick fort alldes för fort och snart var det jul. Jag och min familj befann oss på Irland i Mullingar för att vara mer exakt. Det var nervöst, självklart var det det. Trots att jag träffat dem allihop: Greg, Bobby, Maura och alla de andra tidigare så var det lika nervpirrande att få prata med dem varje gång. Sanslöst nervpirrande, för att vara ärlig. Men, trots allt, så är de min familj nu, den enda faktiskt. Jag följde mina döttrar med blicken, då de tultade omkring tillsammans med Theo med ett brett leende på läpparna. En försiktig arm lades på ett nästan obemärkligt sätt över mina axlar. Jag sneglade diskret åt vänster, och där satt min make med ett minst lika stort leende som mitt. Det var nästan som att småpratet vid mina sidor dog ut, sorlet slutade nästan höras och det enda jag riktigt kan koncentrera mig på är de ljusblå, undebara ögonen som stirrar tillbaka in i mina. Ingenting behövs säga, för vi känner alla till det som nedskriven i en bok..
 
 
 
 
 
Stellomi's Perspektiv.
 
"Och, öppna paketet!" Pappa såg förväntansfullt på Lily, den lilla treåringen som såg på honom med sina stora, gröna ögon innan hon ser ner på den lilla lådan, inslagen med rosa, glansigt papper, som nästan får henne att gråta av glädje, hon älskar färgen och lådan var så liten och vacker i hennes ögon, och den lilla presenten och helt plötsligt var den hennes. Harry lutade sig fram och hjälpte henne lätt med flikarna, och jag bara log och log, det kändes nästan som om kinderna skulle spricka. Jag vände mig mot pappa och vi bara log och log, allting var så perfekt. Och inte bara för vår perfekta lilla familj, utan även för EmmaLee, jag behövde inte ens prata med henne för att veta, och Isabella vad med sin mamma och farmor och med Lollo och där var allting bara perfekt, det visste jag. Och jag älskade det här. Tårar i ögonen hade jag då min lilla flicka drog bort inslagningspappret, med hjälp av sin pappa öppnade den och stirrade storögt på den lilla ponnyn. Mina vänner hade hjälpt min ivriga pappa att välja något, då han ville att det skulle vara en överraskning 'för alla tre'.
 


Nu är Summer Love äntligen avslutad, hoppas att ni gillat novellen! Kommentera gärna vad vi ska göra bättre, och vad ni gillat med novellen! Nya novellen är på G.

Kommentarer



Ditt Namn:
Gillar du kakor?

E-postadress (bara synlig för oss):

Din blogg?:

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0