Brooke's perspektiv.

När jag vaknade kunde jag känna en varm, kraftig arm runt om kring mig.

Min första tanke: Vart faan är jag?

Min andra tanke: Vem faan är han?

Min tredje tanke: Jag borde sova mer.

Det tog inte lång tid innan minnena från tidigare var tillbaka, försiktigt satte jag mig upp men lät Zayns arm ligga kvar. Känslan inom mig var anorlunda, den var bättre. Mitt huvud var vänt mot honom, hela hans ansikte såg så avslappnat ut. Aldrig förr har jag haft tillfälle att studera honom som nu. Det låter ganska perverst när jag tänker det, men hela han är så sjukt perfekt. Inte en sekund tvivlar jag på varför han har fans, tjejer, som älskar honom.

Plötsligt ser jag hur det börjar rycka lite lätt i hans mungipor och han öppnar ögonen.

"Brook, why are you staring at me?" Viskar han fram och hans röst var nyvaken, det gjorde mig lite nervös. Det faktumet att jag inte kan kontrolera mig runt omkring honom är skrämmande.

"I, you know, I woke up, and yeah, you looked kind of cute while you were asleep, so yeah." Mina kinder hettade till och först nu insåg jag at det säkert var mitt i natten med tanke på mörkret.

"You should sleep Brooklyn." Han log stort mot mig.

"I don't want to sleep Zayn" Svarade jag och log tillbaka.

"What do you want to do then?" Skrattade han fram och drog handen genom håret. 

 

"We can.. Talk?" Han nickade lite försiktigt mot mig. "So what do you think London and Louis is doing?" Frågade jag honom nyfiket.

"Well, as drunk as London was they are probably having a good time." Jag skrattade lite lätt medan han fortsatte. "Why didn't you drink anything?" Jag tänkte lite snabbt innan jag svarade,

"I had a coke, and some other stuff but I like to rememer all that happens, and not only small parts." Det var inte hela sanningen, jag saknade honom och ville bara vara med honom. Jag ville komma ihåg att jag inte var med någon annan. Jag litade inte på mig själv.

"But why did you guys show up at the party anyway? You guys are real partykillers." Skrattade jag lite oseriöst fram. 

"London texted me, and said that you wanted me to come." Generat kollade jag på honom. "And I was dying to see you again." 

 

"I'm happy that we can talk, and be friends just like before." Vi hade pratat länge och jag tröttheten började att komma ikapp mig. "Yeah, me to." Gäspade jag fram.

"Brooke, you should sleep some more. I'll be here when you wake up." Sakta nickade jag mot honom och la mitt huvud på hans axel igen.

"What would you do if I asked you to kiss me?" Viskade jag försiktigt och han blev tyst ett långt tag. Jag blundade och lyssnade åter igen på hans lugna hjärtslag. "What would you do if I kissed you?" Viskade han tillbaka. Jag orkade inte svara, inte nu. Det förblev tyst. Men inte en otroligt irriterande och obekväm tystnad. En härlig tystnad. 

 

 

"Ugh." Jag vaknade med ett stön, satte mig upp i den mjuka sängen och sträckte på mig.

"Morning, babe." Åh nej. Jag stönade igen och sjönk ihop i sängen igen. "Not too much of a morningperson, now are you."

"Leave me be.." muttrade jag och rullade över på mage. 

"No can do, baby. Brooke is literally going to kill me if I don't let her in." Jag öppnade sömnigt ögonen och vände huvudet mot dörren, för att se en - tack och lov, fullt påklädd Louis stå där.

"Brooklyn, come here.." mumlade jag lågt, innan jag lade ner huvudet på kudden igen.

"Thanks for waking her up, Louis." Jag hörde Brooke's en aning trötta röst vilket lättade mig, då var det åtminstone inte något konstigt skämt.

"No problem, Brooke." Jag knep ihop ögonen. Dörren stängdes tyst, och jag kände hur Brooke satte sig ner på kanten av sängen.
"I know what you're hiding for me, London..." hörde jag Brooklyn säga, hennes röst lät en aning för exhalterad för att jag inte skulle behöva misstänka någonting. "You and Louis, you know, you like eachother. Right? You two are too adorable, I mean-" 

"What the hell do you mean?" Jag satte mig hastigt upp, tröttheten var som bortblåst. "We hate eachother - or at least I don't like him at all, isn't that pretty obvious..?"

"Oh, London you don't need to hide it from me. I saw it nice and clearly when I came up here. You two were cuddling and oh my goodness, that was so cute."

"No, Brooklyn, you've got this wrong."

"But I still think this is right, darling. It's your godforsaken right to be loved." påminde hon mig med ett lätt leende.
"Dear lord, help me out.." muttrade jag och sjönk ihop på kudden igen.

 

---

Tror ni verkligen att någon som London skulle kunna få känslor för Louis? Är det möjligt? Kommer Brooke och Zayn bli tillsammans på riktigt, en gång för alla?