Zayns perspektiv

 

Jag befann mig i utkanten av London, hela natten tillbringade jag sittandes på en parkbänk. Det som förstört min kväll hade varit smset från Louis som var kort och rakt på sak. Jag ska bli pappa.

de fyra orden, fjorton bokstäverna med ett tecken hade jag läst om och om igen ända tills min mobil dött av batteriförlust. Fasen Zayn, nu är allt för sent. Över, du kommer aldrig kunna säga till någon hur tjejen, den svenska brunetten stulit ditt hjärta utan att behöva höra ' jaha du menar mamman till Louis Tomlinsons barn. '

 

 

 

Bellz perspektiv.

Vi satt i bilen på väg till Doncaster för att träffa Louis familj, undertiden försökte jag plugga in hans livs historia, speciellt delarna som handlar om hans familj.

"Okej så vi tar det hela en gång till, även om du kan det. Helt ärligt bellz dom kommer älska dig, det gör alla" hela min kropp skakade lite, antingen var det av nervositet eller på grund av att vägen var vansinigt dålig. den fick sveriges vägar att värka som rena paradiset, och jag är ruskigt glad över mitt val av att skippa övningskörningen denna gången.

"Okej så, dina föräldrar är skilda, men din mamma  johannah är omgift med Mark Tomlinson." en snabb paus innan jag fortsatte, "Från din mamma har du fyra yngre halvsystrar, Charlotte, Félicité och tvillingarna Daisy och Phoebe"

"Andas du verkligen?" Undrade Louis, och kollade på mig med sina underbara ögon.

"Håll ögonen på vägen jag kan inte konsentrera mig annars" han flinade lite men vände snabbt blicken mot vägen som jag bätt honom att göra. "Okej så fru Isabella, kan du något  om min släkt?"

"Du har även en syster på din pappas sida, Gerogia, Sen för typ bara två år sedan skilde sig din mamma och Mark" vad hade jag inte sagt.. "Juste din riktiga pappa heter Troy Austin."

 

"Bellz, vakna vi är framme nu." hörde jag någon säga till mig. Jag öppnade ögonen, blinkade sömnigt och gäspade.

"Redan?" sa jag lågt, öppnade bildörren och klev sakta ut, för att stappla fram några steg. "GAH. MINA FÖTTER HAR SOMNAT." sa jag med en suck, och jag hörde Louis småskratta - vilket i min värld är den manligare versionen av att fnittra, och jag såg bak på honom.

"Vad?" frågade jag förnärmat. Han kom emot mig och ruskade på huvudet på det där sättet som riktigt skriker ut 'det där är så adorable men ändå rätt konstigt på samma gång'. Precis då insåg jag vad den där gnagande känslan i magen som jag haft sen vi sattit oss i bilen var: ångest. 

"Louis? Boobear?" sa jag försiktigt, såg ner i marken. Jag fick ett hymlande till svar. "Jag.. Jag tror inte jag klarar av det här." Jag knep ihop ögonen samtidigt som jag drog ihop handen till knytnävar. Jag kände hur Louis lyfte upp min haka, och jag öppnade ögonen för att se honom le mot mig.

"Aw, Isabella. Det kommer gå fint. Dessutom är det mig de kommer vara arg på, inte Dig."

"Men det känns bara inte bra att det ska bli såhär jag träffar din familj för första gången.."sa jag dröjande. Då kände jag hur Louis hand tog min. 

"Vi gör det här tillsammans, vet du." svarade han och log uppmuntrande, Innan han drog iväg på mig. "Plus att jag vill att du träffar mina syskon!" Jag kunde inte låta bli att le. Han var så fruktansvärt underbar.. 

Huset vi kommit fram till var ett typiskt engelskt hus, mysigt, lagomt stort och en doft av, äppelpaj om min näsa inte har helt fel. När vi var framme vid dörren släppte Louis min hand för att plinga på den vita lilla knappen på högra sidan dörren.

"Det kommer gå bra" viskade Tommo i mitt öra innan dörrhandtaget rycktes upp och inom kort skymtades en otroligt vacker brunett.

"åh hej Louis vad jag har saknat dig, vi måste träffas oftare!" Kvinnan, vilket måste vara hans mamma mötte snabbt upp sin son i en kram.

"Jag har saknat dig också" skrattade lou fram innan dom slutade kramas.

"Och du måste vara Isabella, Flickvännen. Vad trevligt att äntligen få träffa dig! Jag är Johannah Louis mamma" hon kramade om mig i en varm moderlig kram.

"Jo det stämmer, trevligt att träffast, Louis har pratat mycket om dig!" 

Hela förmiddagen gick åt till att bli presenterad till olika familjemedlemmar, vissa verkade gladare att se mig än andra. Vi spelade även fotboll så att Louis fick visa mig hans dolda talang.  Klockan gick riktigt fort och hans syskon var verkligen jätte trevliga.

"Tack så mycket för maten det var jättegott" sa jag och försökte låta så vänligt som möjligt.

"Det var så lite, du är så välkommen här så"

 

"Är inte du ganska ung för att vara tillsammans med Louis?" Frågade Louis riktiga pappa som verkade ha ganska svårt med att acceptera våran relation, och det var redan innan vi berättat 'the big news'

"Ehm, jag är 17, ganska exakt" min röst ganska nervös.

"Men då skiljer det ju nästan fem år mellan er?!"

 

Louis Perspektiv.

Varför ska pappa överreagera så mycket just innan vi ska säga det.. Jag greppade ett fast tag i Bellz hand och kände hur hela hon skakade.

"Ja, det är rätt pappa. Har du något problem med det eller?" Han suckade bara lite och satte sig sedan ner i soffan tillsammans med alla andra, men jag och isabella stod kvar, med tanke av hur mycket bellz skakar antar jag att jag skulle bli tvungen att släppa bomben.

"Ehm jo, så det finns en sak jag skulle behöva säga. Alltså lite utav andledningarna till att vi kom hit så plötsligt." Alla spännde sina blickar på mig utom pappa som fortfarande stirrade surt på Bellz.

"Jo det är så att isabella, ja alltså hon är. Gravid." Alla blev tysta, det sista småpratet dog ut riktigt snabbt. 

"M-men Louis hur kunde du låta detta hända, stackars lilla Isabella är du okej?" Mamma gick fram för att krama Isabella som stod som förstelnad.

"HUR KAN DU SKYLLA NÅGOT AV DETTA PÅ LOUIS, DENNA TJEJEN ÄR SÄKERT BARA NÅGON H*RA SOM BARA VILL HA UPPMÄRKSAMHET"