Chock. Det gick inte beskriva det på ett annat sätt. Det var bara en... Chock. Louis Tomlinson, 21 år, världskänd pojkbandsstjärna. Och nu kunde jag lägga till något mer, eller behövde egentligen. Pappa. Jag bara stirrade chockat på henne. Och sedan hon. Sjutton år gammal. Rätt exakt sjutton år gammal, arbetslös och nu tonårsmamma. Jag kunde redan se rubrikerna...

"M-Men... Hur?" fick jag fram. Hon såg upp från marken, som hon nu stirrade ner i, såg på mig som om det var ett dåligt skämt. "Åh. Dålig fråga." Jag tystnade. Vad skulle min familj säga? Vad skulle hennes familj säga? Vad skulle våra vänner säga och vad skulle... Alla andra säga? Jag såg ner i marken.
"Är du... Arg på mig?" hörde jag henne försiktigt få fram mellan sina hulkningar. Arg? Skulle jag vara arg på henne? Det var ju inte hennes fel, det kunde det ju inte vara. Jag fick fram ett sorgset leende.
"Arg? Isabella, hur skulle jag kunna vara arg på dig? Det är mitt fel." sa jag försiktigt, drog in henne i en kram. "Vi kommer klara oss genom det."

 

"D-du tänker inte lämna mig..?" hörde jag henne säga, mellan snyftningarna. 
"Nu? frågade jag försiktigt. Hon nickade."Aldrig. Inte nu. Vill du kanske berätta det för de andra?"

"EmmaLee och Stellomi vet redan." sa hon, nu lät hon mycket lugnare. Jag nickade. "Men du vet... Killarna, andra vänner... Vi kan vänta med våra föräldrar, du vet..?" sa jag lite lugnare. Hon nickade. 

"Du..." Hennes röst höll inte längre än ett ord, och hon harklade sig. "Du kan få berätta för dem om du vill." Jag nickade, och log lätt. Hon såg sig omkring, som om hon letade efter något. 

 

"Är det något du vill ha, sötnos?" frågade jag försiktigt.

"Jag vill bara ha... marshmallows just nu." Hon lät mycket lugnare, rent av lite glad nu, och jag såg förvånat på henne.
"Du gillar inte ens marshmallows?" frågade jag sakta.

"I'm the pregnant one, your argument is invalid." sa hon sakta, höjde händerna lite innan hon såg sig omkring lite kort innan hon började gå.
"Vart är du påväg nu då?" frågade jag.

"Jag ska köpa marshmallows, duh." sa hon.

"Jag ringer killarna..." sa jag bara lågt. "Och jag köper gärna marshmallows åt dig, gumman. Stanna här, jag är tillbaka på tio minuter."

"Lovar du?" Hon stannade upp, och vände sig om. Hon såg allvarligt på mig.

"Jag lovar." sa jag med ett snett leende, gick förbi hnene och ut genom dörren. "Vi ses, hun. Älskar dig."

"Älskar dig med Lou." hörde jag henne säga innan jag stängde dörren. Ett hysteriskt brett leende spreds på mitt ansikte. Jag skulle bli pappa.

Jag satt tillsammans med Harry, Liam, Stellomi och EmmaLee inne på ett café, tillsammans och fikade. (Ja, på ett café. Pauly Paul hjälpte oss att få det folkfritt och så..) Eller ja. Jag och EmmaLee åt som om det gällde livet, de andra fikade som normala människor, och pratade. Plötsligt hörde jag en telefon ringa, från Harrys håll. Och vi slutade tvärt prata. Harry tog upp mobilen ur byxfickan och svarade.
"Hallå?" Han började med ens le. "Åh, hej. Vad är det?"

"Vem är det?" frågade Stellomi vid hans sida, men Harry log bara, och höjde ett finger som ett 'vänta'.

"Viktigt?" Det var lite konstigt att sitta där och bara höra Harry's del av samtalet."Ja, Niall och Liam är här, hurså? Nej, jag vet inte vart Zayn är. Väldigt viktigt? Oj, är det ett sånt här samtal?" Jag såg förvånat på honom, kastade en blick på Liam som mötte min blick, och han ryckte på axlarna, antagligen minst lika förvånad som jag, innan jag sneglade åt EmmaLee's och Stellomi's håll. De båda utbytte menande blickar. Visste dem vad det var om? Antagligen. Jag riktade mig ännu en gång mot Harry. Hans ögon vidgades, och han såg ut att vara i chocktillstånd. Jag var förvånad att hans haka inte låg vid hans fötter just då, så fövånad såg han ut att vara.

"Du... Du skojar?" frågade han, ett litet leende spreds på hans läppar. "Säkert? Jag - Jag antar att jag gratulerar! Wow... Okej, vänta lite. Vi hörs." han såg ut att vara påväg att avsluta samtalet, men istället räckte han mobilen till mig, med ett brett leende utsmetat över ansiktet. Han kastade en blick på EmmaLee och Stellomi som bara log tillbaka. Tjejerna bara måste ha något med det här att göra.

"Det är Niall." sa jag så fort jag tagit emot Harrys telefon.

"Åh hej, det är Louis. Säg mig... Om du var påväg att köpa marshmallows till en blivande förälder, vad skulle du köpa då?"