Jag joggade lugnt omkring i London. Wow. Även om jag bott här i en månad var jag fortfarande så chockerad över hur stor, underbar staden var. It's in your lips, and in your kiss... Jag lyssnade på musiken som börjats spela mer och mer i min IPod. One Direction. Jag menar, jag gillade dem inte så mycket egentligen. Det var ett litet bubblegum pop band. Jag var inte så mycket för dem. Jag var mer för Justin Bieber.. Vänta. Va? Sa jag Justin Bieber? Nej... Jag menade.. Eh... Jag vet inte. Hur som helst, jag stannade upp då jag kände att min mobil började vibbrera i fickan på den lilla västen jag jämt hade på mig då jag sprang, vilket jag börjat göra mycket. Sen jag cuttat mig själv hade jag förstått att jag liksom inte kunde få mig att må värre över sådant där, jag fick ta tag i problemen istället för att bara göra allt så jäkla mycket värre. Hur som helst, mobilen ja. Jag tog snabbt upp den, och det jag såg var:
Från: Stellomi ♥

Okej. Ingen kunde säga nej till Stellomi's ':D'-smileys, särskilt om de hade dubbelhakor. Jag ruskade lite lätt på huvudet, började sakta gå hemåt. Jag log lite lätt för mig själv, hela vägen. Jag hade slutat bry mig om folks blickar, men inte om folks Tweets. Louis hade dumt nog skickat en tweet till mig. Och hatet hade kommit snabbare än en Niall Horan kommer då man ropar att maten är klar. Jokes over jokes... Nej men. 

 

Då jag stod utanför dörren i trapphuset hörde jag några välkända röster. Åh gud. Åh gud. Åh gud. Utan att tänka efter öppnade jag snabbt dörren och rusade in i vardagsrummet med ett stort leende.
"LOUIS!" ropade jag lyckligt, slängde mig in i hans förvånade famn.
"Ja, hej på dig med, princess." sa han och jag kysste honom lätt.

"EWW. SKAFFA ETT RUM!" hörde jag Zayn ropa.
"Jealous much?" frågade Louis skämtsamt, log lätt. Jag såg på honom.
"Men... Vad gör ni här?" frågade jag förvånat, men lyckligt. Jag älskade honom så mycket.
"Ja... Det kallas att turnéen är över." Han flinade och jag log bara stort.
"Jag är så glad att ni är tillbaka..." viskade jag.
"Jag med..." svarade han lågt. Jag log mjukt, lutade mig mot honom. Jag behövde inte se på honom för att se hans nöjda leende. Helt plötsligt drog jag mig lös.

"Urgh." muttrade jag lågt. Han såg på mig förvånat.

"Luktar jag konstigt? Eller nåt?" sa han.
"Nope. Men det gör jag, om du missat det. Jag ska gå och duscha, be right back." sa jag och gick därifrån.

"Gör det något om jag joinar?" hörde jag honom ropa efter mig och jag kunde knappt föreställa mig deras leenden. Eller. Deras flin. Jag bara himlade med ögonen.

 

"Gör det något om jag joinar?" ropade jag efter henne. Åh vad jag saknat henne. Så mycket. Det var knappt förståeligt.
"Hey Boo Bear, vad stirrar du på?" Det var så jäkla länge sen någon kallade mig det. Jag såg upp, på en snett leende Stellomi. Just det. Hon var ju Directioner. Klart hon kände till det namnet. "Vad?" sa hon och flinade.
"Um, inget, det var bara så länge sen någon kallade mig det." sa jag och log. Hon flinade.
"Well then, mister Boo Bear. Lika bra att någon börjar." sa hon och flinade. 

 

Åh gud. Jag kunde inte släppa taget. Inte om henne. Jag vet. Hon var så sjukt kär i honom, men jag kunde inte göra det. Jag slöt ögonen lite lätt. Men det var bara att hålla ögonen öppna efter något nytt. Och hålla skenet uppe. Jag såg på Louis, log lite. Japp. Bara att hålla skenet uppe.

 

Jag såg på Zayn. Det var något med honom. Han var så... Konstig. Han hade varit det på ett tag. Yup. How evvah. Fuck this shit now. I'm gonna have cupcakes.

"EmmaLee, har ni bakat på sistone?" frågade jag, och slängde en blick på henne.

"Det finns morotskaka i kylen." sa hon utan att titta upp från Niall. Naw. De personer som inte shippar dem, är damn bad. Um.. However. Jag gick bara därifrån. Åh gud. Jag hade verlkigen saknat henne.

 

---

Urgh, lite random bara. Men förlåt för en konstig del. Jag är bara sjukt trött...