Kan man känna för många saker samtidigt, jag känner mig sommen tickande bomb av Hat, oro, tvivel, glädje, svartsjuka, sorg, kärlek. Hur länge kommer det ta innan jag måste säga att min älskade mamma inte finns längre? Varför sa jag det till Niall? Hur mår isabella? Pratar inte min syster lite väl mycket med Niall? Varför har inte Harry farit än? Vad hände med min mamma?

"Em ta lite mer sockerkaka" Sa Stellomi och log stolt mot kakan medans hon skärde upp en stor bit till mig.

"Kakan blev jättebra Stellomi" Avbröt Niall mig just när jag skulle säga något liknande. Han kollade inte mot mig alls. Jag sneglade mot dörren i hopp om att isabella snart skulle komma.

"Tack vad snällt av dig." Hennes röst var iprincip tonlös när hon svarade, det spreds ett litet leende på min mun. HA dendu niall hon gillar inte dig.

"Så ehm, vi kanske borde fara. Sverige nästa" Första gången på länge som Niall mötte min blick. Hoppas att ingen märkt hur sjukt desperata alla mina enbiljardtrilljonermiljoner blickar mot honom har varit.

"Tack för hjälpen killar jag menar det." Alla inclusive jag kollade konstigt på min syster, hon lät så ärlig och.. Glad. Jag kramade om alla killarna utom Louis som var kvar inne hos Bellz. Ja, jag kramade Harry han hjälpte oss att hitta min bästis, även om han var otrogen tycker jag att detta visar på någon sorts.. Mänsklighet. OH MY HAN KANSKE INTE ÄR EN AILIENNN! Skämt åt sido. - Såklart kramade jag Niall sist.

"Lycka till med dom heta tjejerna i Sverige" Viskade jag, och han tryckte sina läppar mot min panna. Seriöst jag har dumpat den finaste killen i världen. Och nu finns det flera miljarder andra tjejer som bara väntar på att sätta klorna i honom.

 

Jag vet att jag inte borde ha lämnat paketet till Isabella när hon sov, men var villig att chansa, våga för att vinna. I paketet ligger det tre tur och retur biljetter till sverige, ett betalt hotellrum för en vecka och adressen till den 'hemliga' ingången till våran studio. När jag tänker ordet hemliga låter det som att jag är harrypotter eller ännu bättre sherlock holmes ute på hemligt uppdrag. Jag kanske är nya batman. Nananana Batman. like a ninjaa.

"Var vänligen spänn fast era säkerhetsbälten planet landar om tio minuter, jag upprepar planet landar om tio minuter." 

 

När vi steg ut från planet möttes vi av flera hundra, kanske flera tusen fans. Alla skrek, grät och sjöng samtidigt. Det kanske är därför majoriteten av våra fans är tjejer, dom kan göra så många saker samtidigt haha. Själv hade jag svårt bara för att sjunga och dansa samtidigt och det är ju bara två saker.

Vi gick mot den svarta limosinen som skulle plocka upp oss utanför flygplatsen, vi hade några vakter som gick med oss som bevakade varje steg någon av oss tog. Jag försökte hinna skriva så många autografer som möjligt vilket inte brukar bli så många i tanke på att varje gång man skriver en autograf blir man attackerad av över hundra fans till .

När vi äntligen var utanför flygplatsen hade limosinen inte hunnit komma. Jag såg en liten tjej i kanske femårsåldern som stod och nynade på våran låt summer love, jag gick lite närmare henne till min förvåning liknade hon någon.

"Hej Louis, känner du igen mig? Jag är Lollo, din flickväns kusin." Sa hon på engelska. Det var då allt klarnade, jag hade sätt bakgrundsbilden i Bellz mobil som visst varit på Lollo när hon varit lite yngre.

"Jo, jag har sett en bild på dig, men du är sötare i verkligheten. Är du här helt ensam?" Frågade jag medans jag försökte låta så trevligt som möjligt. Hon visste inte att Isabella dumpat mig.

"Nää, min mormor, alltså Isabellas farmor står där borta" hon pekade mot en äldre dam några meter bort. Medans jag såg hur de andra killarna började gå in i limon, vakterna börjad dra lite i mig och en pekade på sin klocka.

"Det var riktigt trevligt att träffa dig Lollo det får bli längre en annan gång, men våran skjus har kommit nu" medans jag började gå hörde jag hur hon sa,

"Ta hand om min kusin, hon älskar dig." Snyggt Louis, aka Sherlock Holms du har nu även svikit kanske det sötaste och smartaste femåringen någonsin. Dessutom liknade hon Bellz, samma hår och glada skratt.

 

"Vem var tjejen du pratade med nytt ragg?" Frågade Harry när jag kommit in i bilen.

"1. Det var Bellz kusin, 2. hon var typ 5 år? 3. jag har dock svikit henne, för hon tror att jag och Isabella fortfarande är tillsammans." Killarna oh:ade lite,

"Hon såg tuff ut, akta dig så hon inte slår ner dig" Skojade Zayn, Alla började asgarva hela vägen till hotellet. Det var så härligt att vi för första gången på länge skrattade, kanske att allt så småning om skulle bli bra igen.

"Kan vi inte beställa mat till hotellrummet? Jag är hungrig" Skrattade Niall fram och drog handen över magen.

 

Isabella sov, Emmalee vilade på sitt rum. Nu var det alldeles tyst i lägenheten, jag satt ensam i köket med en liten bit sockerkaka som blivit över. Sockerkakan fick namnet Muffin. Muffins liv hade varit perfekt, men nu var alla borta. Muffins vänner, familj och pojkvän var borta. Uppätna. Muffin kände sig så ensam, inuti mig fanns Muffins mamma och pojkvän, allt jag behövde göra var att ofra mig och äta upp henne. Alla muffin kände hade offrat sina liv, deras lycka för att hon skulle få leva. Fan. Det är mitt fel att Em och Bellz är olyckliga.

"Tack för att du delade med dig av din historia Muffin, nu är resten upp till mig," Nu var jag helt ensam i köket efter att jag ätit upp min kompis. Okej jag håller nog på att bli psykiskt sjuk, pratade jag just med en bit sockerkaka? Åh, mumms den var ganska god. Jag låter nästan som Niall eller Emmalee när jag är såhär desperat. Men mat är gott.

"OH MY GOOOD, STELLOMI, EMMALEE KOM NUUUU! Aj, mitt huvud." Jag sprang till Isabella,