Jaså? Jag kunde inte låta bli att le lite lätt. Jag visste inte att de sjöng. Vi fem stod, tillsammans med några fler, och lyssnade på en blondin och två brunetter. Den där underbara brunetten. Stellomi. Skämt åsido, det var Bellz som jag stirrade på. De sjöng alla väldigt bra. Och inte bara lite väldigt bra... Jag såg mot Liam, som flinade.
"Jag sa att jag hade sett något du skulle gilla..." mimade han och jag ryckte på axlarna.
"Och du tror inte Niall och Harry skulle gilla synen heller..?" mumlade jag. "Okej, kanske inte Harry.." Han skrattade lågt, innan vi båda såg mot framträdandet igen...

 

Då låten var slut sa IsaBella nåt, antagligen på svenska, och de skrattade högt. Åh. Hennes skratt. Det fick mig att le lite för mig själv igen. Jag såg mot de andra, Harry såg besvärad ut, Niall log också, och Zayn... Ja det vette farao. Och då hörde jag något. Någon sa något på svenska, och sedan One Direction. Är vi upptäckta.
"Vi kanske skulle gå." sa Liam lågt, tog tag i mig och Niall som stod bredvid honom och drog iväg på oss. Zayn och Harry var inte långt efter. Och snart sprang vi. Jäklar. Min perukidé var inte så bra. Vart var Paul när man behövde honom? Jag skrattade högt för mig själv drog av mig peruken. Det var lika bra att inte försöka ljuga...

 

Jag väcktes ur mina tankar då jag hörde världens högsta fangirlskrik, från typ ingenstans. Jag såg mig omkring, slängde en blick på Stellomi. Hon såg fundersam ut.
"Vad är det med dig?" sa jag försiktigt.
"Jag tänkte på en grej... Ni vet... Josh Devine?" sa hon sakta, fundersamt. Jag och Emelie såg oförstående på varann. Stellomi himlade med ögonen, såg på oss med en blick som åh vilka noobs. Jag flinade. "One Directions trummis. Han är så sjukt gullig." Wow. Stellomi kom lätt över killar. Eller så försöker hon komma över honom genom Josh.. Eller vad hade han planerat? Hon såg på mig, med ett halvt fundersamt, halvt creepy leende. Jag log lätt, höjde ögonbrynen.

"Vad har du tänkt dig nu Stello?" sa jag och log lätt. Hon flinade.

"Tja, med mina kontakter..." sa hon och knäckte fingrarna. Jag lade huvudet på sned, såg på EmmaLee som ryckte lite lätt på axlarna. "Så får du ta och se." Sa hon och log lika creepy. Jag skrattade lite lätt.
"Jadu, min vän. Vi får allt ta och se." sa jag, och drog iväg på mina vänner, åt motsatt håll som de fem randompersonerna tagit.

 

Hela den kvällen. Nästan. Satt liksom Stellomi och pratade i telefon på toan. Jag kunde inte höra vad hon gjorde, eller sa. Lollo, eller Lovisa (som är hennes riktiga namn, men ingen kallar henne det) stod utanför och typ.
"STELLOMIIIIIIIIIIIIIII! JAG ÄR KISSNÖÖDIIIIG!" vrålade hon. Hela tiden. Jag log lätt, EmmaLee satt och försökte fixa en ny profilbild till instagram, fifflade på med sin lilla Iphone som Niall skämt bort henne med.
"EmmaLee, det räcker. Du behöver inget duckface." sa jag och skrattade, där vi satt inne på gästrummet i farmor's hus. Hon blängde på mig, men kunde inte låta bli att skratta. Jag flinade lite lätt.
"Och när tror du Stellomi är klar?" frågade hon glatt.
"Ingen aning. Men hallå, var det inte imorgon vi skulle till studion?" frågade hon glatt. Jag flinade.
"Lite övertaggad där?" frågade jag och flinade lite glatt. Hon skrattade.

"Ja kanske liiiite. Men säg ingenting till Stellomi." sa hon och flinade. Jag skrattade, höll för min mun med pekfingret med en mycket allvarlig min.

"Den hemligheten stannar hos mig." sa jag, och log lätt. Hon flinade.

"Bra." sa hon, innan hon återgick till sin mobil och började puta med läpparna igen. Jag skrattade lite tyst, innan jag drog fram min gamla skruttmobil och själv började ta lite bilder. Eller, på riktigt, jag tog bilder på EmmaLee.

 

"Är du säker på det här?" Liam. Jag skrattade lite lätt. Han var den ända i bandet jag egentligen kunde prata med just nu. Daddy Direction.

"Hah, det är klart. Trust me, Bellz kommer verkligen gilla det här." sa jag.

"Mja..." han lät lite osäker. Jag bet mig i läppen, trampade otåligt.

"Snääälla Liam..?" sa jag med den bästa vädjande rösten jag har. Han suckade frustrerat och jag log i telefonen.  

"Jaja." sa han och skrattade lite lätt. "Men om det går dåligt, så lägger jag allt på dig." Jag skrattade igen.

"Tack DD!" sa jag glatt.

"DD?" han skrattade lite förvirrat.

"Daddy Direction, förkortning." Jag behövde inte se honom för att förstå att han log.
"Jättekul Stellomi, jag har faktiskt växt ifrån det nu." 
"Så farfar Direction?" sa  jag och skrattade glatt. Han fnös.
"Nej, det var inte så jag menade."
"Jag vet." sa jag och log lite.

"Men... Jag förbeder Josh och du fixar din del." sa han, som ett litet avslut. "Killarna är påväg att slå in dörren..." 

"Okej." sa jag och log lätt. "Vi ses imorgon." sa jag lugnt.

"Japp." sa han lugnt, jag hörde någon skrika på honom, det lät som killarna. "Hejdå."

"H-" började jag, men då hördes ett brak, och skriken blev ännu högre och någon hade tagit tag i telefonen.
"HELLOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOU!" Det lät som Louis som skrek i luren, och jag ryckte förvirrat bort den från örat.
"Hey Liam, vem är det du pratar med?" hörde jag Harry säga. Harry. Jag stelnade till.
"Mig Harry!" ropade jag högt och lite för ljust. Det hördes att jag var lite frustrerad, arg.. Ja, ni förstår kanske. "Kul liv." sa jag högt, innan jag avslutade samtalet. Okej, jag har inte tänkt vara så trevlig med dem imorn. Det Harry gjorde mot mig, jag tänker inte förlåta honom. Jag hoppades bara att det gick bättre för Bellz och EmmaLee... Jag slöt ögonen med en djup suck, innan jag gick ut därifrån. Lollo stod precis utanför dörren och jag log lite mot henne.
"Hakuna matata!" sa hon glatt åt mig, och jag höjde ett ögonbryn.
"Va?" sa jag förvånat.
"Hakuna matata! Det betyder att man inte ska oroa sig något mer för resten av ditt liv." sa hon glatt, klappade mig på axeln. "Jag tror du kan behöva det..." sedan gick hon in på toan och låste dörren efter sig. Jag bet mig i läppen. Hon var så... Annorlunda. Så smart. Liam skulle kunna gilla henne, om hon vore lite äldre kanske. Men jag gillar henne ändå. Så smart, annorlunda och bara... Det måste vara den bästa femåringen någonsin.