Emmalee's perpektiv.

När jag och Stellomi hade kommit fram till killarna var Bellz redan där, hon hade låtit helt förstörd och som om hon verkligen behövde oss på telefonen. Kanske att bitarna från den natten sakta kommer falla på plats. Om Isabella blivit full på grund av att hennes pappa skulle flytta iväg från dom, vad gjorde då jag och stello där? Letade vi efter henne? Men varför kommer inte vi heller ihåg något från den kvällen?

Bellz såg till och med mer förstörd ut i verkligheten än vad hon låtit på telefonen. Alla satt i vardagsrummet och stirrade på min gråtande bästavän. Allt Man hörde var hur mycket hon grät, jag vet inte hur länge jag kommer klara av  att se henne såhär förstörd. Isabella's ögon var helt söndergråtna och hela ansiktet var alldeles rött. Louis släppte henne aldrig ur sikte, som att hon var en bomb som skulle kunna exblodera vilken sekund som hälst. Han höll armen om henne, hur ledsen isabella än var kunde man se lite glädje i hennes ögon.

Niall's perspektiv.

Även om jag tyckte det var svårt att se Bellz så förstörd kunde jag inte släppa kvällen med Em. "Killen som har stulit min hjärtas dotter." Jag såg Em utan tröja, hela hon är så vacker. men hon tyckte det var sjukt pinsamt resten av kvällen.

 "Kan vi inte göra något, det känns typ som att någon har dött." Isabellas röst höll inte riktigt hela meningen, men hon log lite.

"Bellz, kan inte du följa med mig ett tag. Ska visa en sak" Louis tog tag i hennes hand och dom gick iväg mot köket. Jag log lite för mig själv.

Louis perpektiv.

Jag klarade inte av att se Isabella så ledsen. Egentligen kanske jag inte borde gå all in, men man måste våga för att vinna.

"Vad ville du visa?" Snyftade hon fram.

"Jag vill att du ska veta hur myckte du betyder för mig. Även om du inte känner samma, klarar jag inte av att se dig ledsen. Du är den finaste personen jag träffat, alltid så glad och snäll mot allt och alla." Försiktigt flyttade jag mig närmare henne och la min hand på hennes kind.

"Säg till om du vill att jag ska sluta." Det såg nästan ut som att hon slutat andas när mina läppar bara var några centimeter ifrån hennes. Jag kysste henne. Igen. Men detta var ingen hemlighet, det här var verklighet, mina läppar mot hennes. Det kändes så perfekt.