Det hade gått ett tag, vi var nästan i London.. Och mitt glada humör var som krossat, även om jag inte visade det för mina vänner (Tack gode gud för mina älskade skådespelarskurser i trean). Louis var underbar, men om han utnyttjade mig skulle jag fan ge honom en highfive.

I ansiktet.
Med en bil. Nejmen, jag var lite svagt besviken på det hela, och tänk om den där Eleonore faktiskt var Louis tjej.. Eller om det är Lou's kärlek. Och jag bara var det där... URGH.
"Bellz?" EmmaLee såg på mig med en lite oroad blick.
"Ja?" svarade jag med ett fejkat glatt leende.
"Vad är det? Du ser så fundersam ut?" frågade hon sakta, log lite.
".. Fiskar har väl svans, eller?" frågade jag. Det var det första jag kom att tänka på, en nödtanke. EmmaLee såg på mig, först förvånad. Sedan sprack hon upp i ett leende, började fnittra lite innan hon högt skrattade. Ett rent asgarv, hon som hade varit helt tyst ett tag. Stellomi vaknade med ett ryck.
"Vad gör ni?" mumlade hon trött. Jag stirrade på hennes ansikte, och jag behövde faktiskt nästan skratta åt henne. Hon såg inte klok ut i ansiktet, men jag lyckades få det till ett litet fnitter istället.

"Inget." sa jag och log med världens sämsta pokerface.
"Vad är så kul?" frågade hon, och såg på Emelie's lika dåliga pokerface. Jag såg också mot EmmaLee, och snart frustade vi båda i skratt, vilket såklart fick Stellomi att börja skrika på oss, bad att säga vad det var som hände.


Helt plötsligt slutade de båda, utan att jag märkte något. EmmaLee puffade till mig med axeln och jag tystnade med en blick som sa: 'vad?' Han lade huvudet på sned, och EmmaLee nickade lite menande åt ett håll, jag såg ditåt, och bredvid oss stod det en helt okänd tjej, stirrade på mig med världens 'totally-judging-you'-blick.
"Ehm, hej..?" sa jag plötsligt, höjde ett ögonbryn. "Kan vi hjälpa dig..?"

"Eh, ja. Är det här du?" sa hon, och höll fram den där förjävliga bilden på mig och Louis som kramades. Jag kastade en skräckslagen blick på mina vänner, som bara såg lika skräckslaget tillbaka. Vad fasen skulle jag svara.
"H-Hurså?" frågade jag och höjde ögonbrynen.
"Bara undrar." sa 'judging-tjejen', och hennes mörkblå ögon smalnade. "Keyla, att hon är jättelik henne!?" Hon ropade på sin kompis, en kort tjej med glasögon som kom fram nickade.
"Superlikt." sa hon. Jag ryckte på axlarna.
"Det kanske är jag?" lite småirriterad på de två random personerna som bara kommit fram och frågat en sån fråga.
"Louis. Är. Min, bara så du vet. Är du hon, jag kommer fan döda dig. Han är min, din fula äckliga..." Hon började säga en massa hotfulla ord som jag helt enkelt kände att jag inte ville skriva här. Men de är väldigt fula. Typ så. Jag bara stirrade på tjejen. Nu var det jag som judgade henne. Hon hade ingenting att säga om mig. Särskilt inget sånt. Eller? Jag var väl inte... Ful..? E-Eller..? Plötsligt började jag känna mig väldigt osäker, och helt plötsligt var tjejen borta. Men.. Jag var väl ändå inte... Hon kunde väl inte döda mig..? Jag bet mig i läppen. EmmaLee och Stellomi fick inte veta att jag tog åt mig.. Då skulle allt bara... Förstöras.

 

"Hey Lou!" Jag hörde Harry ropa på mig.

"Vad?" ropade jag som svar.
"Har du läst tidningen idag?" När Harry kom in i vardagsrummet, och då jag såg hans leende insåg jag att han flinat likadant på flygplatsen. Jag skakade på huvudet, lade ner boken jag höll i mina händer.
"Hurså?" frågade jag. Han sträckte över tidningen, och jag kollade på förstasidan. En bild på mig och Bellz. Då vi kramades... Jag stirrade på den. Länge. Oj oj oj. Hade de fått en bild på det nu..? Då kunde jag bara gissa vad  det stod i tidningen. FAN.