♡Summer Love - Del 32♡

 
Bellz' Perspektiv

Jag vaknade, med en stor gäspning, och såg mig omkring, möttes av PRAMSHFS NAEA. En random killes ansikte. Jag satte mig snabbt upp, drog mig mot väggen. Men tack gode, snart insåg jag att det bara var Lou. Eller... Bara och bara. Jag suckade lugnt, såg på honom ett tag. Sakta drog jag upp benen mot mig, satte händerna runt dem, och lutade huvudet mot knäna, såg honom andas lugnt. Jag log lite, satt där en liten stund innan jag försiktigt knuffade till honom.
"Lou..?" mumlade jag lågt. Han reagerade inte.
"Lou?" sa jag lite högre, knuffade försiktigt till honom igen.
"Louis Tomlinson!?" sa jag rätt högt, och ruskade om honom. Han låg med huvudet bort från mig, men jag kunde se att han log. "HUR LÄNGE HAR DU VARIT VAKEN?!" nästan skrek jag, men insåg att de andra kanske sov, så jag skrek faktiskt inte.
"Ett tag." sa han, vände huvudet mot mig nu och ja - han log.
"Varför svarade du inte?" mumlade jag och höjde ögonbrynen.
"Jag vet inte.." muttrade han, reste sig sakta upp. Jag kravlade lite längre ut ur sängen, som var varm. Det märktes att han legat där ett tag. Jag stannade upp, och istället för att resa mig upp så lade jag mig ner på mage med ett nöjt ljud och slöt ögonen.
"Kom igen. Upp och hoppa." Jag märkte hur Louis satte sig ner på sängkanten, vid mina fötter.
"Nej." sa jag och log lite, borrade ner huvudet i kudden.
"Upp." Jag grep tag om kudden.
"Nej." sa jag bestämt. Jag kände plötsligt att han tog tag i mina fötter. Jag grep tag i sängkanten.
"NEJ!" sa jag rätt högt, då han drog lite försiktigt i mina fötter. Jag kände hur han släppte mina fötter med ena handen, tog tag i båda med den ena.
"Är du kittlig?" Hans röst var lite road, och jag stelnade till.
"Neej.." sa jag, och hörde hur konstig min röst lät. Fan. Jag behövde inte se på honom för att se hans leende, samtidigt som han sakta strök fingertopparna under min fot, och snart skrek jag av skratt. Intresseklubben anteckar: IsaBella är kittligare än typ alla. Under fötterna. Men, då kan jag lika gärna berätta att jag inte bara är kittlig där. Jag är typ kittlig överallt.
"OKEJ, OKEJ. JAG STIGER UUUPP!" skrek jag, och han slutade.
"Bra." sa han, gav mig en klapp på huvudet. När jag tassat iväg ut i vardagsrummet satt Harry, EmmaLee och Stellomi redan där.
"Allvarligtalat, vad höll ni på med..?" sa Harry med ett höjt ögonbryn, och flinade lite.
"Inte vad du tror iallfall." muttrade jag. Min röst var alldeles sådär morgontrött som den alltid var, det fick mig alltid att låta så grym weird. Jag suckade lågt, såg mig omkring. Ingen verkade värga något. Yay. Jag suckade, sjönk ner i Louis - som sattit sig ner i en fotölj, knä utan att egentligen tänka på det. Jag var så trött bara. Så trött. Men nöjd...
 
En halvtimme senare hade mina vänliga, givmilda, generösa, otroligt aktiva, lata och utnyttjande bästisar skickat iväg mig för att gå och köpa den bästa, mest hälsosamma frukosten någonsin till dem: Lyxshake, och typ tio ton choklad. Jag kände mig så vältränad när jag kom där med allt det där mitt på stan. Och såklart. En kort, blond flicka med mörkt bruna ögon kom fram, och frågade om jag var den där tjejen Louis träffat, mordhotat mig och kallat mig bitch, osv. Plus typ tio andra tjejer. Det gav mig ju världens bästa självförtroende. Verkligen.
"Hey, Bellz, vad är det nu då?" ropade Stellomi när jag kom tillbaka. Jag hade bara tagit typ all choklad, låst in mig på mitt rum och börjat smaskande tugga i mig, sådär halvdyster.
 
Så nu satt jag där, med typ all choklad i världen och nästan grät. Understryk nästan. För jag grät inte, jag kände mig bara sjukt nere.
"Bellz... Kan du släppa in mig?" Jag hörde någon knacka på dörren.
"NEJ." sa jag bestämt, fortsatte på min halvätna chokladkaka.
"Beeeeellzzz..." det där kunde inte vara Stellomi eller EmmaLee. Nej. Såklart. De satt antagligen och sörplade på sin lyxshake. Det var någon av killarna. Helt plötsligt kändes det väldigt pinsamt att bara sitta där. Men nej. Jag skulle inte släppa in vem av killarna det än var som stod och tjatade om att jag skulle öppna dörren. Jag skulle sitta där hela dagen. Punkt slut. (Rätt tjurig man kan vara)
Kommentarer



Ditt Namn:
Gillar du kakor?

E-postadress (bara synlig för oss):

Din blogg?:

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0