jag satt nu ensam med min mamma i soffan. min syster hade gått för att kolla till bellz, killarna skulle prata om något ensamma. Det var något som oroade mig, förutom det faktumet att Niall hade undvikit mig hela dagen. Han hade alltså hört vad jag sagt dagen innan, eftersom att han har tjej,(nästan) Blev allt så fel. Jag borde inte ha sagt något alls, och jag borde absolut inte ha sovit i samma säng som han. Honom. Personen som jag gillade, mer än jag borde. Men jag antar att det är rättvist, jag som aldrig varit kär förr, borde inte få den perfekta kändispojken. Jag förtjänar att bli sårad lika mycket som alla andra. Om inte mer. Mamma som nu suttit och pratat för sig själv ett tag stälde nu en fråga till mig. Inte precis frågan jag hoppades på.

"Så hur går det mellan dig och Niall?" Hennes leende var stort, och vackert. Inte äns lite likt mitt fula, äckliga patetiska leende.

"Inte alls bra mamma" Min röst var ledsen. Jag var ledsen.

"Har du sagt vad du känner för honom då?" Tårarna började rinna, en efter en,

"Det är det som är problemet mamma, han gillar ju någon annan." Halvskrek jag. och kände hur någon kom och kramade mig bakifrån. Mamma log mot mig.

"Stellomi det är inteskoj!" Skrek jag men när jag vände mig om stod inte stellomi där.

 

 

det var bestämt. Vi skulle berätta det. Frågan var bara när, och hur. Jag gick ut före dom andra killarna, påväg mot vardagsrummet hörde jag em gråta. Hon lät så förstörd. hela jag saknade henne,  även om vi var i samma lägenhet, hade jag ingorerat henne. Jag sårade henne. men nu när vi ska berätta kan jag sluta med det. Em är kär i mig.