Jag var nästan i chocktillstånd då jag såg fem killar stiga in genom dörren och för att vara ärlig tog det mig ett tag att inse att det där faktiskt var Liam Payne och hans vänner. Han såg bara så... Annorlunda ut, och inte annorlunda på ett dåligt sätt heller... Men jag var fortfarande arg på honom och ingen kunde klandra mig för det heller. Men trots det märkte jag knappt hur London ilsket skickade ut killarna och vände sig om. Jag såg besvärat på en efter en av dem innan jag snabbt insåg att jag var ensam och vände mig hastigt om och stapplade fram till London och Brooke. Jag hörde hur dörren öppnades och sedan stängdes med en lite dämpad smäll, och jag pustade lättat ut. Saker började gå tillbaka till det vanliga och jag skyndade mig in i köket igen för att ta ut en pajform jag ställt in tidigare idag. Men frågan som snurrade lätt runt i mitt huvud var egentligen att Liam hade ju tydligen glömt oss, så varför ens komma hit..?

 

"Destiny?" Jag vände mig lätt om då jag hörde mitt namn bakom mig där jag stod framför diskmaskinen för att ställa in dagens disk.

"Mhm..?" mumlade jag och såg London's svaga leende.

"We've closed now," informerade hon mig. "I'll get going now, I've got some... Buisness to take care of, but I'm pretty sure Brooklyn can help you with that before she leaves."

"Right..." mumlade jag, och log mot henne. "Well, bye then." sa jag försiktigt.

"I'll see you two tomorrow, right?"

"Of course, don't worry about that now! Get going!" Jag hoppade till, tappade nästan den lilla porslinsanschetten i marken då jag hörde Brooklyn's glada röst. Hon satt uppslängd på en köksö med ett brett leende på läpparna.

"Bye." var det sista London sa innan hon slank ut genom köksdörren, och Brooke hoppade snabbt ner från bänken.

"So... You'll clean the tables out there, and I'll do the dishes and clean the baking tools. Okay?" Brooke höjde handen som en honör.
"Yes, sir, yes!" sa hon en aning högt innan hon tog en trasa från diskhon och rusade ut ur rummet. Jag log svagt, innan jag fortsatte att ställa in bestick i diskmaskinen. Men något kändes bara så fruktansvärt konstigt, problemet var att jag inte kunde riktigt sätta fingret på vad...

 

 

Jag befann mig på Victoria Secret för att köpa lite presenter till Brooke och Destiny, efter en dag som denna är ett pyjamasparty absolut nödvändigt. Att bara få äta gott, prova ansiktsmasker, prata om killar och mysa.

För att vara helt ärlig kändes det mer än skönt att för en gångs skull få slippa städningen, torka bord, plocka undan allt och rengöra toan, usch. Tänk att jag har stått ut så här pass länge vi borde egentligen bara hyra in en städerska. 

"Excuse me, but are you looking for something special?" Framför mig stod det en kvinna, i kanske 40 årsåldern.

"Does it look like I need help or what?" Jag vände på klacken gick till kassan och betalade presenterna som jag personligen skulle ha mer än älskat.

 

Väl hemma satte jag mig vid datorn för att kolla tumblr och slänga in ett kort blogginlägg. Någon gång kanske jag borde gå ut med att det faktist är jag, London Appleton som äger bloggen med 1500 unika läsare dagligen.

 

'Hello guys, Today I went to Victoria Secret and bought the most amazing gifts ever to my friends because tonight we're going to have a traditionall sleepover. I will probably write something here later tonight but i don't know. See you guys later.'

 

Jag tog upp min telefon ur fickan på min jacka som hängde över skrivbordsstolen. 

' Are you guys up for a sleepover, don't say no because I've alredy bought gifts... ' Jag skickade meddelandet till både Destiny och Brooke. Inom mindre än en minut hade jag fått svar från både Brooke och Destiny ett kort *Yes.' från båda två. En halvtimme senare ringde det på dörren och jag gick för att öppna och där stog Brooke och Destiny. Vi gick och satte oss vid poolen där hade jag laddat upp med filmer, smink, presenterna och så mycket mat att det skulle räcka till minst tio personer. 

 

"Okey, so I was thinking couldn't we hire someone to clean the café so that we don't have to clean every day."

"No we can't." Sa Brooke och Destiny nickade instämmande.

"Why not?"

"Because we don't need one." Sa Destiny och tittade på mig med en allvarlig blick.

"Okey lets play some truth and dare." Sa jag för att stämningen inte skulle bli jättekonstig.