Happily ~ Del 19

 
Previously; 
"Yup, I will surely do that." sa hon. "Are you going to take care of this thing with Ashton while I'm gone?"
"I'm pretty sure I will..." muttrade jag medan jag satte mig upp. "Or, I'm not fully sure how it'll work out.." London log snett mot mig.
"Alright." svarade hon bara lugnt.
 
London's Perspektiv.

London Appelton var inte rädd för någonting. Hon var en stark person som alla antingen beundrade eller avundades. Men.. Där jag satt på planet och stirrade ut genom fönstret på flygplatsen insåg jag hur rädd jag var. Inte bara höjden - det var inte särskilt illa. Men överhuvudtaget skrämdes jag av att åka in till London nu. Jag, Brooklyn och hennes mamma hade ju redan planerat att jag skulle bo i samma hotellrum som dem men, av någon anledning kände jag mit otroligt skärrad. Jag såg ner i mitt knä där jag hade mitt handbagage - eller ja, den lilla handväskan som var fylld med halstabletter, tuggummin och andra nödvändiga saker som kan behövas utifall att jag fick ångest. Jag suckade lätt, och tog av mig hörlurarna. Tack och lov hade ingen tjock, stinkande gubbe suttit sig bredvid mig, vilket fick mitt låga självförtroende över resan höjts en aning. Jag kastade en blick på det tomma sätet igen. Skulle ingen sitta bredvid mig? Jag valde att placera väskan på den tomma platsen istället för att ha den i knät, lutade mig tillbaka och slöt ögonen innan jag satte på mig hörlurarna igen. Herregud, kunde vi inte lyfta snart? 
 

Några få minuter senare kunde jag i bakgrunden av den höga musiken höra hur högtalarna till det skruttiga planet sprakade till, och jag tog av mig hörlurarna, för att lyssna på det korta meddelandet från piloten innan jag ännu en gång seglade iväg, stirrade ut genom fönstret.
"Um, pardon me.." Jag vaknade ur mina tankar av att jag hörde en djup röst försöka prata med mig, och jag hoppade till, och vände lätt huvudet mot ljudet. En kortväxt, ovanligt gullig kille med smutsblondt hår stod och såg på mig med en ursäktande blick. "I think, this is my seat..." Han gjorde en lätt gest mot sätet jag lagt min handväska i.
"Oh, you sure?" frågade jag försiktigt, och bet mig lätt i läppen. Killen såg först oförstående på mig innan han såg ner på sin biljett igen.
"Yes, that's seat 207, you want to se my ticket too..?" Hans svagt ironiska tonfall fick mig att rodna lätt, och jag drog snabbt undan min väska.
"Sorry..." muttrade jag. Vänta, vänta, vänta. Vad höll jag på med? London Appelton, satt nu och rodnade i sitt säte på grund av ett par ironiska ord. Aldrig skulle hon väl låta det hända? Jag harklade mig lätt, ruskade av mig skammen. Sådant där borde jag inte tillåta. Jag satte bara i hörlurarna, öppnade väskan för att krafsa rätt på en halstablett som jag snabbt och enkelt öppnade och stoppade in i munnen. Jag stängde sedan väskan igen, lutade mig tillbaka med korsade armar och stirrade ut genom fönstret. Snälla, kan vi inte bara lyfta snart? 
 
Brooke's Perspektiv.

Jag gillar choklad. Det är ingenting jag kan ljuga om. Och då jag vaknat morgonen efter den där ultimata händelsen så var det det enda jag kunde tänka på. Jag skulle kunna göra vadsomhelst för en av Destiny's chokladkyssar just vid det tillfället, eller bara lite Toblerone för den delen. Hursomhelst var jag tvungen att rota igenom hela mammas väska, slänga saker omkring mig för att leta reda på det minsta chokladliknande för att få stopp på suget. Allt var Zayn's fel. Hade han inte kysst mig hade han inte gett mina hormoner spel, och då hade jag slippt chokladsug, som tillslut skulle ge mig otroligt mycket finnar. Jag stönade, kanske lite väl högt.
"Brooklyn darling, is that you?" Jag hörde min mors trötta röst, vilket fick mig att tystna.
"Do we have any chocolate, mom?" frågade jag stillsamt.
"No. Go buy some..." det sista lät så otroligt sömnigt att jag misstänkte att hon redan somnat om när hon svarade. Men, hon hade åtminstone lovat mig choklad. Jag bytte snabbt om till ett par mörka jeans och en enkel vit t-shirt för att snabbt rusa ner till lobbyn som hade en liten shop. Men ingen jäkla choklad. Jag kunde se det mesta godiset, men det fanns tydligt nog ingen choklad.
"Do you look for anything special?" Jag vände lätt på mig för att stirra på den gamla damen som stod i kassan - som förresten såg otroligt vänlig ut.
"No." fräste jag rätt i hennes ansikte innan jag vände på klacken och trumpet gick upp på mitt rum igen, för att slänga mig på sängen igen med ett högt stön. Min mamma vände lätt på sig i sängen, men jag orkade ärligt talat inte bry mig om att jag väckt henne. Jag ville ha choklad. 
 
Destiny's Perspektiv.
Med ett lätt stön rullade jag ur sängen. Den första tanken jag tänkt då jag vaknat var nog den sämsta jag kunnat tänka på: Jag var pank. Utblottad, helt bankrutt. Sedan vi valt att lägga ner cafét, eller det var egentligen inget vi ville. Men Jag hoppas att vi kommer att starta upp det snart igen, det var ju bara en paus.
Jag kollade snabbt på mobilen och insåg att klockan redan var mycket, och dessutom hade jag ett sms från London och två missade samtal från.. Ashton. Som jag undvikit hela gårdagen, percis som jag kommer att fortsätta göra idag. Jag försökte att få tankarna på något annat och gick till trött till min garderob för att välja kläder. Det blev en inte en så speciell outfit men jag var bara tvungen att använda min favorit rosett, den är underbar. Mobilen som låg kvar igen började ringa och såklart var det Ashton som ringde, igen. Jag suckade lite lätt men valde ändå att svara på samtalet.
"Hello, this is Destiny speaking in case you didn't know" Sa jag och försökte dra till med ett skämt, bara för att slippa det som från min sida kändes som en riktigt awkward situation.
"Hey Dessie, I've tried to call you yesterday but you didn't answer?" Frågade han och lät en aning orolig. "Yeh, uhm, I'm sorry about that. I went to London's place to sort things out you know." Jag kunde höra att han andades tungt på andra sidan luren.
"That's great Dessie, can we do something today? I really need to talk to you." åhnej, han vill säkert ta oss ett steg längre, vad ska jag säga.
"Sure, what time?" Skrattade jag fram och försökte låta så glad som möjligt. "I'll be at your place in ten."
Kommentarer
My (1D Novell)

Iiih hoppas Ashton gör slut så Dessie kan bli tsm med Liam! såå braaa :D är glad att jag kommit ihåg namnen nu så nu äre lättare att förstå, haha ;)

2014-03-02 @ 20:36:41



Ditt Namn:
Gillar du kakor?

E-postadress (bara synlig för oss):

Din blogg?:

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0