Ashton's perspektiv.

Det kändes verkligen hemskt att behöva lämna staden där jag växt upp, där alla mina vänner befinner sig, för att inte nämna Destiny. Hon är verkligen något extra men vi skulle nog aldrig kunna bli tillsammans. Våran relation utvecklades och jag kan inte säga att jag inte har känslor för henne. Hon har nog någon sorts känslor för mig också, men jag tror nog att alla vet hur hon känner för Liam. Det är därför ingen kille försöker sig på henne, kärleken som fanns mellan Destiny och Liam är omöjlig att beskriva. Sättet de kollade på varandra, rörde sig i takt med varandra och alltid befann sig nära varandra.

 

Hon försökte i alla fall, vi hade något och jag kommer aldrig att få veta om det var tillräckligt.

 

 

Zayn's Perspektiv.

Där satt jag, ensam och övergiven i rum 212 som var kraftigt nerstökat. Lukten i rummet var en blandning mellan svett och parfym. Jag har ingen aning om hur allt kunde gå så snett. Det började med att Brooke förlät mig och jag bokade ett rum där vi kunde prata i fred utan killarna, hennes mamma eller alla papparatzis. Vi pratade ett tag, och hon skrattade regelbundet. Och sedan så... Fortsatte det bara. Åt helt fel håll. Så fort som det hände rycktes vi nog bara med i farten, och efteråt hade Brooklyn bara rusat därifrån så fort som möjligt. Helvete. Jag drog en besvärad hand genom mitt nu rufsiga hår och såg mig om. Om det var så svårt att få henne att förlåta mig på grund av en kyss, hur skulle jag ta mig ur det här? 

"Oh, fuck me..." fräste jag lågt för mig själv innan jag började rota lätt efter min mobil. Då jag väl fick tag på den blev jag tvungen att skicka ett sms till Louis:

I fucked up. Pick me up at the hotel, please? Jag stönade högt. Det här var en sån skit som jag aldrig skulle kunna komma ur... 

 

"A shot, please." Jag skulle i vanliga fall ha känt mig ovanligt obekväm, antagligen skräckslagen på ett sådant här ställe i vanliga fall, men jag var fylld med en sådan jävla tomhet att jag knappt kunde koncentrera mig på orden. Kvinnan bakom baren såg på mig med en fundersam min. 

"Are you really over 18, miss?" frågade hon med en mörk röst och drog en hand  genom sitt mörkblåa hår. 

"Yes, m'am." sa jag och sjönk ihop på den tomma barstolen. Kvinnan granskade mig under tystnad innan hon bara hällde upp vätskan i den lilla koppen. 

"Had a tough day, honey?" frågade ho och ställde det framför mig. 

"You could say that..." fick jag fram, och stirrade på den grumliga vätskan. "My... Boyfriend kind off broke up with me."

"Oh, honey, I'm sorry.." Kvinnan lade armarna i kors och följde mig med blicken då jag höjde glaset med en alltför darrig hand, för att till sist svepa i mig innehållet som smakade förfärligt. Första gången i kontakt med alkohol pågrund av den där tomma känslan. Jag grimaserade och stirrade ner i glaset. 

"O-One more..." mumlade jag, nästan tveksamt. 

"Alright, sweetheart... But isn't there any other way for you.. Like, chocolate or ice cream or whatever..?" 

"Aren't you supposed to... Like, get me to buy this stuff..?" frågade jag försiktigt.

"Well, I'm just trying to help..." svarade hon med ett litet leende. 

"I guess..." viskade jag, och kastade en blick omkring mig. 

"Well, think about it honey. I've other customers..." Hon gick iväg längs baren och lämnade mig ensam. Jag stirrade ner på det tomma shotsglaset. 

"Well, well, look who we've got here..." Jag ryckte till, och vände mitt huvud åt ena hållet för att få syn på ingen annan än Calum Thomas Appelton. Kul.

"Hello, Cal. Aren't you.. Underaged?" frågade jag sakta, och han flinade. 

"Not if you ask the guards." svarade han. "Heard about that Ashton's going to move?" 

"Yes." svarade jag tyst, tanken på att diskutera det här med någon sådan som Calum sved.

"Still haven't gotten your first kiss?" 

"No." svarade jag sakta. Att diskutera sådant där med honom sved mer. 

"Want to try it out?" frågade han, fuktade lätt läpparna. Usch, nej. Jag dör hellre. Jag svarade inte utan såg ner i det tomma glaset.

"You know, not answering makes me taking it as a yes.." Jag sa fortfarande ingenting utan stirrade bara på glaset. Plötsligt började jag att känna mig lite yr och samtidigt började Calum att röra mig. Han tog på mig, på MIN kropp. Hans lite lätt fuktade läppar var på väg att tryckas mot mina när illamåendet steg ytterligare. Hastigt ställde jag mig upp och sprang mot toan. Några meter ifrån toan kände jag hur någon tog tag i min axel och just när jag vände mig om spydde jag.

 

Jag Destiny Lee, Hade spytt på Calum. Yrseln fanns fortfarande där och plöttsligt föll jag ihop på marken och allt blev svart.

 

London's Perspektiv.

"Brooke, I'm not that mad.. But kind of confused" Sa jag, när Brooke äntligen slutat gråta. Snacka om överdramatisk, men sånt är livet för vissa.

"W-why are you confused?" Snörvlade hon fram och kollade lite försiktigt på mig.

"Did he rape you or what, I mean why the fuck are you crying?" Frågade jag frustrerat, varje gång jag mötte hennes blick fick jag upp obehagliga bilder på henne och Zayn i mitt huvud.

"No, he didn't rape me. But he is playing with me. I like him really much London." Hon viskade fram det sista och jag suckade frustrerat. "Brooke, you're a whore." Skrattade jag fram och hon gav mig en blick som skulle kunna döda.

"Can we pleeeeease go and buy some chocolate now." Jag nickade och fortsatte att skratta. Vi började att gå mot utgången och Brooke stannade till vid spegeln och drog handen genom håret så att det såg lite mindre.. Rufsigt ut.

 

Väl utanför hotellet hörde jag en röst som var lite för bekant.

"Hey babe," Jag vände mig och Brooke var inte långt där efter. Bakom mig stod Louis och log sitt väldigt irriterande, men atraktiva leende.

"Give me my phone back." Sa jag och himlade med ögonen. Han ignorerade mig, och började att prata med Brooke istället.

"So, Zayn fucked up. Didn't he?" Hon stelnade till lite lätt, men försökte att se oberörd ut.

"Yeh, fucked is the right word." Svarade jag irriterat.

"Oh no, he didn't?" Louis skrattade lite chockat. "Oh yes, he did." Svarade Brooke med en ovanligt bitchig ton.

"Well, you should probobly leave if you don't want to meet him." Sa Louis och kollade mot hotellingången, både jag och Brooke vände blicken dit och jag såg direkt vem det var som stod där.

"London let's-. Or you know what, wait here." Med bestämda steg började hon gå mot Zayn och när hon var framme vid honom kunde man se hur hon tog ett kraftigt tag i hans arm och drog aggresivt med honom in till hotellet.

"So it's just me and you now babe."

 

Brooke's perspektiv.

Med ett bestämt grepp om Zayns muskulösa arm gick jag in till hotellet mot rum 290. Jag skulle inte gömma mig, aldrig att jag låter honom vinna. En högljudd smäll ekade från dörren när jag stängde den. Där var vi, jag och han. I ett hotell rum. Allt var exakt som det varit för några timmar sedan, fast samtidigt inte. 

"Zayn, we need to talk. I might've said that before, but we really need to talk. And not end up with me crying. Or that we awkwardly kiss." sa jag bestämt, och han såg nästan lite snopen ut. 

"Okay..." sa han sakta.

"So, uh..." Plötsligt kändes det nästan lite tveksamt. "I need you to know, that if you don't stop messing with my emotions, we'll have to stop seeing eachother, alright? I'm not your doll, you know. I've actually got feelings." 

"Brooke, I know-"

"Just let me finish, alright?" sa jag skarpt. "I don't know how you feel about it, but if you want to, we might be able to have something." Det var som om hela hans ansikte lyste upp, men han sa fortfarande ingenting. "A date. We... We can at least try, because I really like you, and..." Jag tystnade med en lätt suck. "It's your choice."

Jag tittade ut genom fönstret, det hade mörknat och jag skulle tro att klockan var någon gång vid nio. 

"I would, Brooke, it's just..." Jag slöt ögonen. Han ville inte, jag hade precis skämt ut mig för en av världens mest kända personer. "When do you want to have this date?" Jag öppnade förvånat ögonen, och såg på honom. Han log snett mot mig. 

"I... We'll have to decide that later, and hey?" Jag log svagt, öppnade dörren. "No kisses on the first date." 

 

Då vi båda kom ner mot receptionen igen stod London med armarna korsade och såg faktiskt - för en gång skull, otroligt osäker ut. 

"Don't talk to me." hörde jag henne säga, en aning vresigt, och jag insåg att Louis stod otroligt nära henne. "And don't touch me." 

"Aw, babe..." Han flinade åt henne, mumlade någonting jag inte riktigt kunde uppfatta. 

"Oi, Tomlinson. Don't mess with her." Zayn som gick vid min sida fick de båda att titta upp. London såg faktiskt något tacksam ut, medan Louis himlade lätt med ögonen. 

"Did you want to go home, or what?" frågade han efter ögonrullnigen. 

"Yeah." svarade han. "Bye, Brooke. See you soon." han log lätt mot mig, innan han och brunetten försvann ut genom dörren.