Happily ~ Del 25
Previously;
"Now what more have she sent? 'Okay, I think London is crushing on that Louis-guy. DON'T TELL HER I SAID THAT I WILL DENY IT HARDER THEN I DENIED THAT I LIKED THE VAMPS THAT ONE TIME.' And um, after that: 'Hiya, friend. London sent that thing about Zayn in case you didn't understand that (wich would be pretty awkward since you're the smartest person I know)'"
"Guys, please stop." Jag såg först upp på Calum som fortfarande såg ner på mobilen med en rätt fokuserad min, och sedan på Luke, men vände snabbt ner blicken då jag insåg hur nära hans ansikte befann sig.
"No can do, babe." hörde jag Cal säga och jag suckade. Något sa mig att det skulle bli en otroligt lång morgon..
"Guys, please stop." Jag såg först upp på Calum som fortfarande såg ner på mobilen med en rätt fokuserad min, och sedan på Luke, men vände snabbt ner blicken då jag insåg hur nära hans ansikte befann sig.
"No can do, babe." hörde jag Cal säga och jag suckade. Något sa mig att det skulle bli en otroligt lång morgon..
Brooke's Perspektiv.
London verkade trivas bra i 'sin stad'. Efter att vi shoppat en hel dag - eller ja, jag hade följt efter henne då jag nästan är pank och inte ville slösa pengar medan hon köpte minst en sak från varje affär. Men hon var på bra humör iallafall med tanke på hur hon varit de senaste dagarna. Veckorna. Eh, egentligen åren.
"Brooke, you need to buy this." Hon pekade på en glittrig klänning som var riktigt fin men som jag aldrig skulle använda.
"It's good looking and stuff, but you know, I would never use it?" Skrattade jag fram lite lätt.
"Then I'll buy it for you." Hon tog tag i en utav kläningarna och gick med bestämda steg mot kassan. Protesterande jag? Nej.
Det är något av de få sakerna jag lärt mig om London, protestera aldrig. När hon väl har bestämt sig kommer hon aldrig, aldrig NÅGONSIN ändra på sig.
"So, You are going to use this dress, with the these shoes that i bought even though I would never use them, while you would look faboulus in them..." Försiktigt rynkade jag lite lätt på näsan.
"Ehm, London it's raining, and that's a party dress?" Sa jag lite försiktigt, mest för att jag inte ville göra henne upprörd.
"You are going to wear it on the party tonigth?" Hennes blick visade att hon började bli irriterad.
"What party?" Hon suckade och himlade med ögonen. "Brooke, you are so boring. London is the city with cute boys and the best shopping. And you haven't bought anything, all you do is standing there quiet and thinking about Zayn. A boy you had sex with even though you aren't together. And to be honest you and Zayn will never have something if you don't do anything about it, so stop thinking about him."
Hon gick in på nästa affär och lämnade mig kvar, ensam. Jag såg förvirrat efter henne, skakade lätt på huvudet. Ibland förstod jag mig inte på henne. Eller ja, jag förstod mig aldrig på henne, egentligen. Jag bestämde mig för att leta upp min vän igen, vilket inte tog så lång tid. Hon stod inne i en hollister-butik och hon såg lika glad ut som en femåring på julafton. Jag vågade knappt vidröra hennes axel då det kändes som om jag skulle förstöra ögonblicket för henne.
"London?" sa jag tillslut, och hon vände sig mot mig med ett brett leende.
"I know, I know, you don't understand what I meant really and-"
"No, I think I figured it out. But... Where is the party? When is it, and all that stuff..?" Hon såg förvånat på mig, innan hon log.
"Just wait, I'll get us there just in time... Now, which of these two should I buy?" Hon höll upp två nästan helt identiska klädesplagg framför mig. Jag såg frågande på henne, innan jag pekade på den ena. Hon nickade, innan hon lade tillbaka den jag pekat på.
"Shall we continue?" Frågade hon med ett snett leende, och jag himlade med ögonen men nickade. Så länge jag kunde hålla London glad kunde det vara en rätt trevlig dag..
Väl tillbaka på hotellrummet ett tag senare tvingade London på mig den glittriga klänningen som kändes både för tight och för kort, men jag lät mig hållas. Hon tog sedan fram ett par skor hon köpt med ett snabbt leende innan hon bara låste in sig på toan. Långsamt började jag att byta om och till min förvåning passade klänningen väldigt bra, kanske lite för bra.
"Oh, Brooke all the boys will be after you" Jag vände mig om och där stod London i en väldigt kort klänning, hennes hår låg precis perfekt och klackeskorna till var bara perfekta. Det är en utav de bästa och sämsta sakerna med London, hon ser alltid perfekt ut.
"Wow, London you look amazing" Sa jag och log glatt mot henne.
"Well, hope you are ready to go, because the cab is outside" Hon började gå mot utgången, "Cab? Why can't we walk?" Hon fnös lite innan hon svarade,
"Dah, Brooke I walking is for poor people, I'm have money."
London's perspektiv.
Vi hade varit på festen ganska länge nu, vilket betyder att Brooke vid det här laget borde vara stupfull och hålla på med typ alla killar. Men istället sitter hon ensam i en soffa med en cola?! Detta har ALDRIG hänt förr, aldrig någonsin. Visst jag har alltid varit värre än henne och hon brukar nästan alltid komma ihåg vad som hände på festen. Och faktist så brukar hon inte hålla på med så många killar, men det beror ju på vem man jämför med. Typ.. Oskuldsflickan Destiny.
Jag höll på att dansa med någon kille, Jack. Han var jävligt snygg och hans dialekt gosh. Men åter igen for min blick mot Brooke, hon fucking irriterade mig, speciellt eftersom jag vet varför hon sitter där och jag vet vem hon tänker på. Frustrerat tog jag upp mobilen och knappade in ett sms till Liam.
Get Zayn to this address now, Brooke is fucking deprsesed. Wooden-Street 15.
"Who are you texting babe?" Frågade Jack innan han började kyssa mig på halsen.
"No one worth thinking of." Svarade jag och bet mig lite försiktigt i läppen, något killar brukar gilla när jag gör. Han såg på mig med ett snett leende, och jag lade bara lätt armarna om hans axlar.
"Alright, then..." mumlade han, medan jag drog honom närmre med ett försiktigt leende, och tryckte mina läppar mot hans. Musiken dunkade i mina öron, och jag hur denne Jack lade händerna runt min midja. Allt kändes väldigt underbart under det där tillfället. Det kräves inte att jag brydde mig, jag behövde bara... Njuta.
"OH MY GOSH, IS THAT ONE DIRECTION?!" Musiken stannade då jag hörde ett högt, gällt skrik och jag tog ett steg tillbaka från - vad var det nu han hette igen..? Jag kände huvudet vändas mot dörröppningen i andra delen av det stora rummet. Där stod två välbekanta ansikten. För det första var det Brooke's 'halv-pojkvän' som jag inte visste vad jag skulle göra av, och sedan... Louis.
Kommentarer
My (1D Novell)
Ååhåhååå Looouiiis å Brooke! Hoppas det blir ngt mellan dom å ;)
Trackback
